Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 139
|
_ Fóredraget, som till en del kommer att inflyta i ett snart i tryck före-
ggande arbete över det kontinentala inslaget i södra Sveriges flora, var
n redogörelse för vissa specialundersökningar, som föredr. utfört för att
tröna orsakerna till Cynanchum’s egendomliga utbredningsgräns inåt land
sydöstra Sverige.
I likhet med flera andra arter hade Cynanchum sin utbredning så gott
om fullständigt inskränkt till sydöstra Sveriges skärgårdsområden samt
ill sådana delar av fastlandet, som under tidigare landhöjningsperioder ut-
jort skärgård. Artens utbredningsgräns inåt land hade ett läge, som i
tort sammanfölle med en fordomtima kustlinje (i Småland och Östergöt-
and ungefär Ancylussjöns högsta). Det kunde tänkas, att arten på samma
ätt som i nutiden varit utbredd i den skärgård, som funnits under tidi-
are landhöjningsperioder. I och med att skärgården under landhöjningen
vergick till ett fastland, varöver skogen utbredde sig, undanträngande de
orna strandbackarnas heliofila flora, förlorade Cynanchum de flesta av
kärgårdslokalerna. Men på insjöstränder och klippbranter kunde den
‘ksom andra strandbackarter hålla sig kvar.
Cynanchum’s nutida fastlandsförekomster skulle alltså kunna tänkas vara
elikter från en forntida skärgårdsutbredning, och dess i nutiden längst
ı och högst över havet belägna lokaler skulle vara de äldsta.
Men varför hade icke Cynanchum kunnat sprida sig längre in över
astlandet?
Föredragandens undersökningar hade i första hand bestått i ett fast-
tällande i detalj av utbredningen. Denna demonstrerades medelst prick-
artor, för vilka generalstabens höjdkarta i skalan 1:400 000 och topogra-
iska kartblad (1:100 000) utgjorde underlaget.
Av särskill intresse vore utbredningen i gränstrakterna mellan Tjust
ch sydöstra Östergötland. Föredr. uppvisade, att denna omöjligen
unde förklaras med områdets topografi. Vid de talrika sjöarna i Stång-
dalen funnes de utmärktaste sydbranter, kända för sin stora rikedom på
ör sådana lokaler karakteristiska arter. Cynanchum finnes emellertid
ndast i östra delen av sjön Äsunden, dit den når fram med en utbred-
ingsgren från Tjust genom dalgångarna i Dalhems sm, och på sjön
jórkens branta klippstränder i östra delen av Oppeby s:n.
Föredr. hade utfört analyser av floran på 25 sydexponerade klipp-
ranter i Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Analyserna
isade, att ingen av de övriga arter, vilka voro mera speciella för floran
å dylika lokaler, hade en utbredning som Cynanchum, och de arter, som
likhet med Cynanchum voro starkt anemochora, voro i de branterna
mgivande trakterna allmänt förekommande, framför allt på av kulturen
rambragta, soliga lokaler, medan däremot Cynanchum aldrig hade iakt-
agits på sådana.
Vidare hade föredr. gjort undersökningar över Cynanchum’s fruktsätt-
ing. I de nämnda trakterna av Tjust och Östergötland hade föredr. i
lutet av augusti d. å. funnit Cynanchum vara praktiskt taget fullständigt
teril, ehuru den blommat normalt och ej visade några som helst andra
2cken till vantrevnad. I Södermanland och Uppland hade föredr. under
eptember gjort talrika beräkningar av fruktsättningen. Prov på 200—300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
