Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
fordrar ett visst utrymme för sin fulla utveckling. På en yta
mindre än minimiytan skulle blott ett fragment av ett växtsam-
hälle
ett s. k. associationsfragment — kunna förekomma, under
det en vegetation av ifrågavarande slag täckande en större yta än |
minimiytan är att jämföra med en samling till varandra sig an- |
slutande enheter.
Förmodligen finnes i denna intressanta tankegång mycket av
värde, och det är möjligt, att bilden till en viss grad avspeglar de
verkliga förhållandena. En granskning av viktigare delar av det
statistiska material, varpå man grundar sina slutsatser, har emel-
lertid övertygat mig, att de gjorda påståendena i varje fall icke för
närvarande låta sig upprätthållas i den utsträckning, som man
velat göra gällande. Reflexioner i denna riktning ha redan tidi-
gare gjorts från annat håll (ROMELL 1920 och 1921). Min avsikt
med nedanstående rader är nu att något utförligare söka klarlägga
de omständigheter, som i hög grad försvåra en analys av denna
art, och som enligt mitt förmenande hart när omöjliggöra några
säkra slutsatser i antydd riktning ur det till buds stående materialet.
Som grund för nedanstående utredningar ligger den förutsätt-
ningen, att varje vegetationstyp — den må benämnas växtsamhälle
eller ej — har förmåga att likformigt utbreda sig över en hur stor
yta som helst. Denna förutsättning är naturligtvis svår att experi-
mentellt kontrollera, men några skäl till att den icke skulle vara
uppfylld torde å andra sidan ej kunna förebringas. Vore den ej
uppfylld, så skulle detta bland annat innebära, att det för ett visst
växtsamhälle existerade en maximiyta, utöver vilken samhället icke
kunde utsträcka sig. Ett sådant antagande är i och för sig så
märkligt, att vägande skäl därför måste förebringas, innan man
har rättighet att besluta sig för detsamma. Anledningen till att
jag så utförligt uppehåller mig vid denna sak, är den, att man
velat göra gällande, att de s. k. tillfälliga arterna i ett växtsam-
hälle möjligen aldrig, eller till och med troligen aldrig bli “kon-
stanta^, då ytan ökas, d. v. s. att man för dessa arter icke kan
vänta sig, att de någonsin skola uppnå en viss föreskriven sanno-
likhetsprocent, t. ex. 95%. Vilken lag man än antar gälla för en
sådan arts frekvensfluktuationer med ytan, måste den dock alltid
uppnå vilken föreskriven sannolikhetsprocent som helst, när ytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
