Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills förbisett, men särdeles skarpt skiljemärke kan jag lägga till
de av dessa forskare anförda.
Självklart är, att man har att göra med två mycket närstående
arter. Och som de olika karaktärerna växla rätt mycket, får man
ej begära, att var och en av de angivna skall ensam möjliggöra
säker bestämning. Men vill man därför tala om övergångsformer,
så gör man sig skyldig till en alldeles oriktig slutsats. I själva
verket kan jag påstå, att jag icke sett ett enda icke alltför ungt
individ, om vilket jag stannat i ovisshet. Och detta är så mycket
mera beaktansvärt, som jag huvudsakligen arbetat med her-
bariematerial.
Till och med de flesta herbarieexemplar kan man redan
habituellt fördela pä de bägge arterna efter sträets tjocklek, bla-
dens bredd och färg, axsamlingens form och färg, liksom skärm-
bladens utbildning (se ovan!). För undvikande av varje missförständ
bör det framhållas, att bladens grågröna färg hos Carex nemorosa
framträder först vid torkningen, och att den hos den levande växten
är lika rent grön som hos C. vulpina. De mest påtagliga olikhe-
terna finnas emellertid hos fruktgömmena. Härvidlag måste jag
dock tillstå, att jag icke funnit olikheten i fråga om dessas nerva-
tur så utpräglad, som uppgivits. Ofta saknas visserligen hos C.
vulpina nerver fullständigt på insidan, men stundom finnas tydliga
sådana i undre delen. A andra sidan kan även hos C. nemorosa
nervaturen stundom vara skäligen svag. Även beträffande sprötets
och axfjällens tandning, märkenas resistens o. s. v. förekomma
växlingar, fastän de i regel lämna goda hjälpkaraktärer. Allt som
allt syntes mig nägra fä individ skäligen ovissa, tills jag kom att
fästa mig vid den finare strukturen hos fruktgömmenas yta. Hos
C. nemorosa företer denna en utpräglad glans, medan den i jäm-
förelse härmed hos C. vulpina ter sig matt. Vid luppförstoring
visar den sig hos den senare papillös — man ser cellgränserna
tydligt —, hos den förra t. o. m. vid starkare förstoring alldeles
jämn. Fruktgömmesväggens anatomi är också tydligt olika. De
yttre epidermiscellerna äro hos C. vulpina isodiametriska, ha för-
tjockade väggar och något välvd kutikula. Hos C. nemorosa åter
äro de något utdragna i fruktgömmets längdriktning, mera tunn-
väggiga och med plan kutikula. Med hjälp av denna strukturella
olikhet var det ingen svårighet att fullt säkert bestämma även alla
hittills ovissa individ.’
1 Självklart är, att jag härvid bortser från några alltför unga, obestämbara
individ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
