Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
rande. Först sent har denna sönderbrutna sandstensö genom land-
höjningen och förmedelst den egentliga tundran kommit att stå i
landförbindelse med Syltoppens fjällsluttningar.
Väderleken på Bohemans tundra är mycket växlande år från år,
både vad nederbörd och temperatur beträffar, men på det hela taget
kan sägas, att läget emellan öppna fjordar och stora glaciärer och
ej allt för avlägset från den relativt nederbördsrika västkusten gör,
att Bohemans tundra sommartiden har ganska mycket dimma och
regn. För vegetationen gynnsamt — och för de flesta andra låg-
land å Spetsbergen ovanligt — är, att inga som helst fjällpartier
förekomma så nära, att de någon tid av dagen kunna skugga tund-
ran under vegetationsperioden. Vinden över detta oskyddade land
är säkerligen av stor betydelse för växtligheten, särskilt i närheten
av stränderna, vilka äro utbildade såsom låga strandbranter med
en i allmänhet så gott som fullständigt vegetationsfri ebbstrand
vid foten. Enär halvöns kuster långt ut emot fjordarna äro om-
givna av mycket grunt vatten, blir vågornas verkan på stränderna
aldrig — icke ens vid högvatten — egentligen stark. Detta i sin
tur orsakar, att ganska obetydligt med saltvatten drives upp å strand-
branterna, vilkas vegetation också endast undantagsvis har märk-
bart halofil karaktär. När det blåser, och det gör det oftast, är
under sommartiden och hösten östlig, ofta hård eller stormartad
vind bestämt förhärskande, emellanåt avlöst av frisk nordlig blåst
eller av i allmänhet svaga, sydliga vindar. Västvindar torde vara
sällsynta och av mindre betydelse.
En presentation av en fyndort, som kan hava intresse såsom
studiematerial för spetsbergsflorans spridning å själva Spetsbergen,
vore absolut ofullständig utan ett omnämnande av den viktigaste
faunan. Av stationära däggdjur förekommer där numera endast
fjällräven, Vulpes lagopus L., som ännu är tämligen vanlig, och av
vilken lyor äro funna inom sandstensområdet. Vildrenen, Rangifer
tarandus L., har, att döma av en myckenhet fällda horn, förr va-
rit allmän över hela tundran, men har i senare tid utrotats av
fångstmän. Ehuru isbjörnen, Ursus maritimus L., tack vare män-
niskans förföljelse blivit en sällsynthet i Isfjordsområdet, torde den
förr under vintern och de första vårmånaderna konstant hava före-
kommit vid Bohemans tundra, där den nu endast helt tillfälligt
kan anträffas.
Häckfäglarna äro: snösparv, Plectrophenax nivalis L., skärsnäppa,
Tringa maritima Brünnich, brednäbbad simsnäppa, Crymophilus fuli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
