Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
“Synes almindelig udbredt i vore Bogeskove, iser paa.Muldbund“
Särskilda fyndorter anges frän Jylland, Fyen, Möen, Lolland och
Sjelland. I Sverige synes växten vara inskränkt till de sydskänska
bokskogarna och där vara den enda inhemska Dactylis-formen.
Dess nordgräns är givetvis ännu något osäker. På Hallands Vä-
derö, där Dactylis-former förekomma i lundarna i största mängd,
såsom det synes fullt inhemska, kunde jag vid ett besök den 26
juni 1922 ej upptäcka ett enda exemplar av D. Aschersoniana. Från
Norge och Finland har jag ej sett den. Helt säkert saknas den i
dessa länder. Svenska exemplar har jag sett från följande ställen.
_ Skane. Bjäresjö: Bjäresjöholm i bokskog (1919 o. 1920 C. Sandberg);
Örsjö: Rydsgård (1901 Olof Nilsson); Benestad (1897 O. R. Holmberg); Bald-
ringe: bokskog vid Högestads station (1911 H. Christoffersson); Röddinge:
i dalen (O. Hammar, 1853 F. W. C. Areschoug, 1888 A. Roth), i dalen Fylan
(1849 J. E. Zetterstedt); Gustav: bokskog nära Börringekloster (1907 S. Se-
lander); Svedala: Lindholmen (1864 S. Almquist, 1880 A. Magnusson); Hyby:
Bökebergsslätt (1920 O. R. Holmberg, 1922 G. Samuelsson); Dalby: Dalby
hage i bokskogen (1914 C. Blom); Lomma: Alnarps park (J. G. Agardh,
1860 F. Sandéen, 1903 Rob. Larsson, 1907 J. E. Palmér, 1908 H. Witte, 1909
N. Sylvén, 1922 G. Samuelsson); Bosjökloster (1906 G. W. Montelin).
4. Triticum caninum L. X violaceum Horn.
Triticum violaceum Horn. är en växt, som knappast kan anses
systematiskt fullt klar. Av en del författare ställes den som un-
derart till 7. repens L., av andra förenas den med T. caninum L.
Av de flesta erkännes den väl som egen art, men ofta under fram-
hållande av dess kritiska natur. Att det ej kan vara riktigt att
hänföra T. violaceum till "släktet" Agropyrum och T. caninum till
Brachypodium, såsom i senare tid stundom skett, anser jag uppen-
bart. De karaktärer i småaxet, som skulle skilja T. caninum från
Agropyrum-arterna, nämligen spröd, finhårig huvudaxel, blommor,
som lossna var för sig, och kvarsittande skärmfjäll (jfr. C. A. M.
LINDMANS “Svensk Fanerogamflora^), gälla även om T. violaceum.
Några mellanformer mellan T. repens och T. violaceum har åt-
minstone jag icke lyckats att få se. Flera botanister ha däremot
för mig omtalat, att de inom Torneträsk-området haft svårt att
hålla T. caninum och T. violaceum i sär. Särskilt torde man härvid
ha avsett i Abiskodalen förekommande formserier. I den mån jag
närmare lärt känna dessa genom hemförda exemplar anser jag
dem falla inom ramen för T. violaceum. Frän de typiska, låg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
