Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnes en fyndort. Med denna utbredning för ögonen har det
sedan flera år synts mig sannolikt, att växten vore att anträffa
även på den svenska sidan. Till några botanister, som rest i övre
Norrlands kusttrakter, har jag därför riktat upprepade anmaningar
att eftersöka växten. Särskilt framhöll jag, att man borde hålla
ögonen på smalbladiga domesticus-liknande Rumex-former. I höst
har jag haft nöjet att från två olika håll mottaga sådana. Den
ena formen befanns blott vara en smalbladig R. domesticus Hartm.,
medan i den andra den eftersökta R. fennicus befanns föreligga.
Den enda av våra övriga Rumex-arter, med vilken R. fennicus
kan förväxlas, är R. domesticus. Men även från denna är den väl
skild. Som den ännu ej finnes upptagen i någon av våra floror,
torde ett framhävande av de mest påtagliga olikheterna gent emot
R. domesticus vara på sin plats (huvudsakligen efter MURBECK).
pios :
fennicus R. domesticus
Nedre och mellersta stjälkblad
smalt lansettlika, 8—15 gånger
så långa som breda.
Yttre kalkblad vanligen även
vid fruktmognaden horisontala,
deras längd ungefär av de inres
halva bredd.
Inre kalkblad intill 5 mm
breda, med tvär eller svagt hjàrt-
lik bas.
Nedre och mellersta stjälkblad
brett lansettlika—avlängt ovala,
2 !/2—4 !/2 så långa som breda.
Yttre kalkblad vid fruktmog-
naden nedböjda, deras längd
ungefär ’/ı av de inres bredd.
Inre kalkblad 6—9 mm breda,
med vanligen djupt hjärtlik bas.
För de svenska exemplar av Rumex fennicus, som ställts till mitt
förfogande, har jag att tacka disponent STEN GRAPENGIESSER (Ro-
bertsfors). Han insamlade växten 19. VII. 1922 på Ängesön, den
sydligare av de två stora Holmöarna utanför Umeå (Västerbotten).
Om fyndorten skriver GRAPENGIESSER bl. a. följande: ^R. fennicus
växte bland grus och stenar på en låg bergklint intill en liten
tjärn nära havsstranden på Ängesöns nordöstra sida. Blott tre
fertila exemplar iakttogos, men dessutom funnos ett stort antal
bladrosetter. Det är uteslutet, att kulturen haft med spridningen
till denna nya lokal att göra. Ön är obebodd, och till denna nya
trakt kommer sällan eller aldrig någon människa.” På andra
ställen lyckades GRAPENGIESSER ej finna växten, oaktat han "vandrat
längs stora strandsträckor av båda Holmöarna“.’
’ Sedan min uppsats lämnades till tryckning har GRrRAPENGIESSER Själv i Bot.
Notis. 1922 (sid. 315) omtalat sitt fynd. — Anm. under tryckn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
