Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Kvikkjokksfjällen har jag sett typisk A. spicata L. I själva verket
torde A. erythrocarpa vara en sällsynthet, sannolikt mest spridd
inom det lappländska skogsområdet. Blott från följande ställen
har jag lyckats att få se säker A. erythrocarpa. Och blott exemp-
laren från Över-Kalix och *Skravelto* hade mogna frukter.
Norrbotten. Älvsbyn: Metträskbäcken (1906 K. Lundmark); Över-
Kalix: vid Ängesån strax norr om Långforssel (1922 S. Nordenstam).
Lule Lappmark. Utan angiven fyndort (1821 L. L. Lxstadius);
Jokkmokk: nära Koskats (1899 T. Vestergren), Niauve vid Saggat (1901 N.
Sylvén), kyrkplatsen vid “Skravelto“ (1908 O. Vesterlund, 1909 N. K. Berlin);
Kvikkjokk: (1864 N. J. Andersson), Tarrajokk (1911 The Svedberg), Snjärrak
(1916 T. Ä. Tengwall).
Torne Lappmark. Jukkasjärvi: Junosuando Masugnsby, klippbrant
vid Jakkumus, 432 m 6. h. (1920 A. Hannerz).
7. Rubus arcticus L. X idaeus L.
Av kapten LENNART WAHLBERG (Umeå) mottog jag för någon tid
sedan ett par kvistar av hybriden mellan Rubus arcticus och R.
idaeus. “En enda, dock tämligen utbredd, alnshög buske” hade
anträffats “a östra Backen (= Umeå landsförsamlings kyrkoplats)
i ett åkerdike ungefär 500 m norr om landsvägen till Baggböle”
(27. VIII. 1922). Busken hade redan för ett 10-tal ar sedan an-
träffats av en skolyngling, som visat den för avlidne läroverks-
adjunkten C. P. Lassrapius. Denne. hade då bestämt växten till
ovannämnda hybrid. Dess hybridnatur är synnerligen påtaglig.
Den högt upp övervintrande ärsstammen, de dubbelsågade, på
undersidan glandulösa bladen och de något gråfiltade foderbladen
visa tydligt hän på R. idaeus. medan R. arcticus främst ger sig till
känna genom de röda blommorna och de plattade ståndarsträngarna.
Hybriden är förut blott känd från ett enda ställe, nämligen i
Kuusamo (Finland), där den anträffades 1908 av Wipar BRENNER.
Hans exemplar ha ingäende beskrivits av M. BRENNER och H.
LINDBERG i Meddel. Soc. Fauna et Flora Fennica (35, 1908—1909,
sid. 138 o. 143). Med de av BRENNER insamlade exemplaren óver-
ensstämmer Umeä-formen mycket nära. Den senare är emellertid
nägot grövre, dess blad pä översidan gleshäriga, varjämte inflore-
scensen är 2—3-blommig. Överhuvud synes Umeä-formen mera
än den finländska närma sig R. idaeus.
Uppsala, Botaniska Museet, oktober 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
