Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Habituellt liknar den mest J. lamprocarpus. Systematiskt står
den dock närmast J. supinus, men den har sex ståndare med kor-
tare och mer rundade knappar. Därjämte är frukten väsentligt
olika. Ett tvärsnitt genom dennas övre del visar redan hos J.
supinus konkava sidor, men detta är i ännu högre grad fallet hos
J. Kochii, där kapselns övre del får starkt framskjutande kanter,
som här visa en mörkare brunröd färg. Frukten är därjämte avse-
värt kortare än hos J. supinus och mot toppen bredare och van-
ligen mer intryckt (fig. 1). — Habituellt är skillnaden även an-
märkningsvärd. Då J. supinus vanligen har
rikligt med fina blad frän stjälkens lök-
formiga basalansvällningar men stjalkbla-
den föga utvecklade, så har J. Kochii på
den ståndortstyp, på vilken den här före-
aad 21 SVA kommer, inga blad från lökarna, varemot
stjälken och stjälkbladen äro kraftigare ut-
Fig.1. Fruktformerav Juncus vecklade och hógbladen ej sällan nående
Kochii (a), J. lamprocarpus över blomställningen, som dock närmast
(b) och J. supinus (&). — + liknar J. supinus men vanligen har rakare
och längre blomställningsgrenar. Genom
stjälkbladens rikare utveckling och genom kalkbladens färg, som
vanligen är kastanjbrun, fär växten den nämnda habituella lik-
heten med J. lamprocarpus.
Från den senare skiljes den dock lätt genom den underjordiska
skottbyggnaden, bladen och frukten. J. lamprocarpus har nämligen
en mer eller mindre vågrät jordstam, vilken dock ofta är kort-
ledad, så att växten förefaller att vara tuvad, de blombärande skot-
tens bas är ej lökformigt ansvälld, bladen äro från sidorna hop-
tryckta och tydligt ledade, och ett tvärsnitt genom den spetsiga
kapselns övre del har svagt konvexa sidor.
Hos J. Kochii och J. supinus åter äro stjälkbaserna lökformiga,
tillsammans bildande ett kak- eller klumpformat parti. Någon
typisk jordstam, sådan som hos J. lamprocarpus finnes ej. Där-
emot händer det ofta hos J. Kochii, att vid en av de nedre, i moss-
täcket nedsänkta noderna sidolökar uppstå, som uppbära nya skott,
varigenom ett slags långledad, övervägande vertikalt riktad jord-
stam uppstår (fig. 2). Även J. supinus kan, såsom av figuren synes,
på sådana lokaler någon gång hava två strån förenade genom en
finare jordstam. De å fig. 2 avbildade exemplaren äro tagna å
alldeles likartade ständorler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
