Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
väntas ha någon större likhet med det, vartill andra hieraciefor-
skare kommit; att samma arter eller former uppträdde i vitt skilda
landskap utan att förekomma i de mellanliggande; att varje liten
del av vårt land hyste en snart sagt oändlig mängd av i varandra
övergående former, så att det för den floristiskt intresserade, som
ej hade obegränsad tid till sitt förfogande, vore lönlöst ati söka
komma till rätta ens med sin hemtrakts Hieracium-former, och att
man med användande av nu gängse förfaringssätt ur ett större
material kunde erhålla nästan hur många småarter som helst.
Sedan började man erkänna, att åtskiljandet av de talrika for-
merna kunde ha ett systematiskt intresse, men resultatet ansågs
alltför osäkert, för att man därpå skulle kunna grunda växtgeo-
grafiska eller utvecklingshistoriska studier.
Några artgrupper äro dock nu inom stora områden så väl kända,
att den mest betänksamme bör känna sig tillfredsställd. Men vissa
Piloselloidea giva ännu tvivlarna vapen i händerna. På grund av
hybridbildningen inom denna grupp kan studiet av de i naturen]
faktiskt befintliga formerna ej ensamt leda till fullgott resultat.
Artbegränsningen inom gruppen Oreadea och vissa mängbladiga
Archieracia är också mycket svår, varför motsvarande osäkerhet
beträffande deras geografiska utbredning ännu delvis är rådande.
Låt oss nu se, hur saken ställer sig inom Silvaticiformia’s grupp.
Äro formerna så väl skilda, att en säker bestämning är möjlig?
Vi utvälja först alla de arter, som äro bekanta från minst fem
landskap (omkring ett sjuttiotal), således de bäst kända. Bland
dem finnes icke en enda, som ej är väl avgränsad från de övriga.
Därom äro, så vitt det i skrift eller på annat sätt kommit till sy-
nes, samtliga hieracieforskare i Norden ense. Och i de flesta fall
har meningen om dessa former varit stadgad, alltsedan de erhöllo
sina nu gällande benämningar. Däremot har någon osäkerhet rått
och råder delvis ännu beträffande några mindre allmänna former,
som dels förenats med de förra, dels utbrutits såsom egna arter,
t. ex. paren H. subincrassans—Stenstroemii, H. fusciceps—meticeps,
H. obversum—integratum, H. christianense—caesitium, H. obtusidens
—perlaxum.
Härmed är naturligtvis ej sagt, att urskiljandet är sa enkelt, att
icke felbestämningar emellanåt måste förekomma. De sällsynta
formerna kunna icke vara lika väl kända som de mer spridda,
och någon allmän mening om de förra kan ju i många fall icke
ha kommit till uttryck. Men man har rätt att hoppas, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
