Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
11 landskap (5) lacerifolium Almqu. 1889 (1881), marginellum Dt 1889, pse-
pharum Dt 1893, sinuosifrons Almqu. 1893 (1881), variicolor
Dt 1889.
10 ^ 6) acidolum Dt 1893 (macrolepis Kindb. 1877), grandidens Dt
1893, informe Stenstr. 1889, oxylepium Dt 1893, sparsidens
Dt 1893, sublerscissum K. Joh. 1900.
9 B 8) christianense Dt 1889, glandulosissimum Dt 1893, Hjeltii Norrl.
1889, lanuginosum Lónnr. 1893, meticeps Almqu. 1893 (var.
1881), persimile Dt 1893, subtriangulare Stenstr. 1889, tene-
bricosum Dt 1889.
8 i (6) anfractiforme Almqu. 1893, obtextum Dt 1907 (i exs. 1892),
scioides K. Joh. 1902 (var. 1900), serratifrons Almqu. 1893
var. 1881), panaeolum Dt 1893, torticeps Dt 1893.
cinerellum Almqu. 1902 (i Dt exs. 1889), molybdinum Sten-
str. 1889.
6 = (9) albovittatum Dt 1902 (exs. 1899), Brandelii Dt 1921 (exs.
1896), cordigerum Norrl. 1888, lingua Dt 1907 (exs. 1892),
perlaxum K. Joh. 1902, opeatodontum Stenstr. 1889, pyc-
nodon Dt (1893), siljense K. Joh. 1902 (var. 1900), suberas-
sum Almqu. 1893.
1
Nn
5 (13) aethiops Dt 1893, canitiosum Dt 1892 (var. Almqu. 1881),
coadunatum Dt 1893, Collinderi K. Joh. 1907 (Dt exs. 1904),
crassiceps Dt 1893, distinctum Stenstr. 1889, duplidens Dt
(1895), obtusoserratum Om. 1901, phaeopsarum Dt 1909
(exs. 1892), pulchridens Dt 1909 (exs. 1900), subobscurans
Dt 1894, subulatidens Dt 1893 (Lönnr. 1882), tubaticeps K.
Joh. 1920.
4 18 arter, varav 10 kända före år 1902.
3 39 arter, varav 16 kända före 1902.
2 13 arter, 21 kända före 1902.
1 89 arter, blott 13 publicerade före 1902.
Alla de arter, som i föregäende tabell upptagas för minst 6 land-
skap, blevo beskrivna eller ätminstone utdelade i exsickat inom
de första två årtiondena efter 1881, och bland de 13 arter, som
jag upptagit för 5 landskap, ingår endast en, som först senare bli-
vit känd. Under de sista 20 åren har alltså icke någon art (bland
Silvaticiformia) med större utbredning i Sverige blivit urskild, och
utsikten att på låglandet påträffa nya sådana är numera icke stor.
Med andra ord, det kan anses fastslaget, att antalet mer
spridda arter är relativt obetydligt.
De nya arter, som på sista tiden påträffats i södra och meller-
sta Sverige, ha följaktligen ganska liten utbredning, och de ha sin
sällsynthet att tacka för att de så länge undgått uppmärksamheten.
I de bäst undersökta landskapen äro under de senare åren till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
