Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
85 a habitius, b subintegratum, c eumeces, gilvocaniceps, gripharium,
d chiridotum, nigricanticeps, oligolepium, e siliginellum, f aquiliceps, expal-
lescens, macradenium, obliquifolium, 86 g caesiotinctum, h hasticum, prae-
varianum, i subcrassiforme, k ancisum, solanum, subulicuspis, | Johanssonii,
87 m candatulum, scalenum, n cerussatum, chordosum, o itharophyton, mal-
lopodum, neritodon, paramaurum, venetifolium, p bifurcatum, q ramselense,
88 r funerale, pseudoincrassans, soleifolium, s birameum, prolixiceps, t tinc-
ticuspis, u Juelü, pectinatum, v distractum, x percrenatum, y Malmei.
Kartorna visa, att nästan alla arter upptaga väl begränsade om-
råden utan avsevärda luckor. Det gäller till och med om dem,
som anträffats i blott tre (fig. 9) eller två landskap (kart. 85—89).
Egendomlig är dock H. penduliforme med sina fåtaliga lokaler på
Gottland, i Östergötland och Dalarne. Bland mer utbredda former
är det för övrigt knappast flera än H. Hjeltii, informe, morulum
och albovittatum, som skulle kunna anföras som exempel på i nå-
gon mån sprängd utbredning. Men luckorna utgöras till stor del
av de odlade slätterna i Östergötland, Närke och Västmanland och
äro därigenom delvis förklarliga. Om vi redan med det nu till-
gängliga materialet erhålla goda kartbilder, kunna vi vara överty-
gade om att mer detaljerade undersökningar på fältet ej skola för-
sämra resultatet. Vid kartornas upprättande har jag, såsom redan
nämnts, medtagit alla beskrivna arter, som iakttagits i mer än ett
landskap. Någon berättigad invändning torde därför ej kunna
göras mot det generella påståendet, att de här behandlade
arterna ha sammanhängande utbredningsområden
inom Sverige, och att dessa omräden i sina hu-
yuddrag numera äro kända.
Från Ångermanland i norr till Jönköpings län i söder äro ar-
terna ej alltför ojämnt fördelade med hänsyn till antalet. Södra
Götaland bildar däremot en mycket artfattig zon. I norra Sverige
med dess stora areal kunde nog flera arter väntas, och många nya
skola säkert i sinom tid påträffas. Men å andra sidan utgöra de
därstädes vitt utbredda stora och enformiga barrskogarna ett be-
stämt hinder för en rikare Hieracium-vegetation. På lika arealer
i de nordliga lägre barrskogsområdena och i mellersta Sveriges
med avseende på jordmån och växtsamhällen mer omväxlande
trakter skall man därför icke finna lika många arter. Utförligare
kartor visa emellertid, vad man för övrigt vid fältarbeten lätt läg-
ger märke till, att denna jämnhet i utbredningen ej sträcker sig
till detaljerna. Rika och fattiga områden omväxla med varandra,
liksom jordmånen och växttäckets beskaffenhet i stort. Arter fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
