Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Det bör påpekas, att redan Fries (I. c.) kände till vissa olik-
heter mellan den norska och den amerikanska växten. Tyvärr
hade han icke själv tillfälle att jämföra sina exemplar med auten-
tisk Platanthera obtusata. Han skickade dem till v. FISCHER, som
(Fries, |. c.) skrev följande till svar: “Platanth. obtusatam Hook.
exacte refert; nonnihil differre tamen videtur: calcare breviori, la-
bello latiori, forsan etiam margine undulato.“ Bryrr (1861, sid.
348) anmärker, att hans exemplar från Finmarken endast hade
3—6 blommor, medan amerikanska hade 8—12.
Det bör även framhållas, att P. obtusata är med avseende på stor-
leken ganska variabel. Jag har sett individ, som varit 27 cm höga,
men även sådana, som blott varit 5 cm. Bladens bredd har väx-
lat mellan 4 och 2 cm. För övrigt torde ej vara uteslutet, att vi
i Amerika ha att göra med ett par arter, fastän någon uppdelning
ännu icke skelt.
I REICHENBACHS “Icones Florae Germanicae et Helveticae“ (Bd. XIII,
Tab. CCCCXXVII) avbildas utom Platanthera obtusata från White
Mountains i New Hampshire även ett litet exemplar av P. parvula,
insamlat av M. N. Bryrr. I texten (sid. 119) omnämnes det norska
exemplaret såsom “planta Blyttii“.
Platanthera parvula är hittills känd från följande lokaler i Skan-
dinavien.
Sverige: Torne Lappmark, Nuolja (1880 leg. K. P. Hägerström, E. V. Ek-
strand, 1881, sid. 195.)
Norge: Troms fylke, Maalselven, Kirkestinden (1902 leg. A. Note, 1905,
sid. 13); Sarvesoalgge (1902 leg. A. Note, 1. c.). Nord-Reisen, Javroaivve
(1898 leg. R. Fridtz, 1900, sid. 244).
Finmarks fylke, Kaafjorden, Sakkabani (1841 leg. M. N. Blytt, Fries 1. c.).
SCHLECHTER har icke i sin uppsats velat bestämt uttala, om exem-
plar frän Sibirien, kallade P. obtusata, tillhöra denna art eller den
nybeskrivna.
Jag har sett sibiriska exemplar frän tvä olika lokaler och funnit
dem i allt väsentligt överensstämma med skandinaviska. Det torde
alltså icke råda något tvivel om, att P. parvula även förekommer
i Sibirien.
Fyndorterna äro: “Jenisei, ostium flum. Nischnaja Tunguska“
(1876, leg. H. W. Arnell, Herb. Riksmus.) och “Ajan“ leg. Dr Filing,
(Regel et Filing fl. aj. no: 278, Herb. Riksmus. & Bot. Mus.,
Uppsala).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
