Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1923. Bo. IVSELI. 3.
SMÄRRE MEDDELANDEN.
Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända medde-
landen om märkliga växtfynd o. d.
Lichenologiska notiser.
27. Maronea constans (Nyl.) Th. Fr. i Skåne.
I Botaniska Notiser 1895 (sid. 139) omnämnde jag i största korthet, att
Maronea constans (Nyl.) anträffats av mig vid Gyvik i Hjärsås socken i nord-
östra Skåne, och att rektor S. ALMQUIST, enligt vad han muntligt meddelat
mig, redan i början av 1870-talet insamlat arten i fråga i samma trakt.
Vart de av ALMQuisT hemförda exemplaren tagit vägen, känner jag icke.
I Riksmuseets botaniska avdelning, dit hans lavherbarium överlämnats,
finnas de icke, och icke heller har jag lyckats uppspåra dem i Uppsala
universitets botaniska museum. Mina förvaras i Riksmuseet, där jag ny-
ligen haft tillfälle att kontrollera bestämningen.
Detta rätt så intressanta fynd tyckes ha blivit helt och hållet förbisett.
Ingen har senare omnämnt det, och icke heller har någon återfunnit den
ifrågavarande laven i vårt land. Visserligen är ju Maronea sällsynt i norra
Europa, men det är dock knappt antagligt, att fyndorten i nordöstra Skåne
skulle vara så fullständigt isolerad. Säkerligen är arten att anträffa annor-
städes i bokregionen. Svårbestämd är den icke. Till det yttre påminner
den något om en mager Lecanora atra, men disken är icke rent svart utan
svartbrun, och krustan stöter mera i grönt eller brunt; redan vid lupp-
förstoring kan man dessutom se, att hymeniet endast upptill är mörkt,
icke som hos Lecanora atra alltigenom svart eller blåsvart. På de mikro-
skopiska karaktärerna behöver jag ej ingå.
Fyndorten i Skåne är en av de nordligaste hittills kända. I Skandinavien
är arten (eller släktet) icke anträffad annorstädes. Icke heller var den år
1918 funnen i Storbritannien (SurrH, British Lichens). Däremot föreligger
redan från år 1870 (BRUTTAN, Lichenen Est-, Liv- und Kurlands, sid. 82)
en uppgift om dess förekomst i Livland, vid Fehgen nära Wenden, där
den insamlats på al. Och samma år offentliggjorde A. ÖHLERT (Zusammen-
stellung der Lichenen der Provinz Preussen, sid. 22) en fyndort i Ost-
preussen, Reikeninken pr. Labiau (pä Alnus glutinosa), och en i West-
preussen, Pottlitz pr. Pr. Friedland (på Corylus). Sällsynt är den dock helt
24 — 23107. Svensk Botanisk Tidskrift. 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
