Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tel, men ehuru jag under alla dessa somrar halt min uppmärk-
samhet noga inriktad på densamma, har jag inom hela det under-
sökta området mellan Vänern och Vättern kunnat anteckna den
från blott 8 lokaler, nämligen, förutom de båda nyssnämnda, fyra
i Undenäs och två i Tived. Även under antagande att det ges
ylterligare några förekomster, synas utsikterna för S. depressa atl
i framtiden kunna bibehålla sig i dessa bygder ej vara stora, då
avstånden mellan de resp. o- och 9-buskarna i regeln torde vara
mer än milslånga. Anmärkningsvärt är, att i tre fall (två i Hova
och ett i Undenäs) har hybriden Salix aurita X depressa anträffats,
utan att S. depressa kunnat påvisas i grannskapet. Sannolikt är
S. depressa att hänföra till den grupp av glaciala floraelement,
som inom detta landskap representeras av Betula nana, Salix ha-
stata, Carex livida m. fL, vilka ännu finnas kvar på många ställen
i Västergötland (särskilt silurtrakterna), men som på Tiveden tyd-
ligen äro stadda i försvinnande:
Vad Betula nana angår, kunde man ju förvänta på grund av
dess förekomst dels i Tived, varifrån 4 lokaler äro bekanta (se
"Floran i Undenäs och Tived", sid. 118), dels i sydvästra Närke
(Nysunds socken enligt HARTMAN i "Nerikes Flora“), att den åtmin-
stone i Finnerödja skulle vara till finnandes. Lämpliga lokaler,
sisom gamla torymossar elc., träffas här i mängd. Emellertid ha
efterforskningarna länge varit fruktlösa och först sommaren 1923
gav sökandet ett positivt resultat. Den enda lokal för dvärgbjörk
i Finnerödja, som sålunda för närvarande är bekant, är belägen
i södra delen av den stora Grönelidsmossen ungefär mitt emellan
stambanan och sjön Lången. Här förekommer dvärgbjörken i
sydkanten av torvmossen såsom spridda, småväxta buskar; vid ett
besök d. "
/; iakttog jag omkring 60—70 dylika. Förekomsten var
mindre riklig än å lokalerna i Tived, där buskarna i genomsnitt
också hade större dimensioner. I övrigt hyste denna del av mossen
— förutom Sphagnum — Calluna och Eriophorum vaginatum i ymnig-
het samt i mindre mängd Scirpus caespitosus f. austriacus, Andro-
meda polifolia, Rubus Chamaemorus och tall (delvis martall); i andra
delar av mossen anträffades Jancus stygius, Carex livida, Scheuch-
zeria palustris m. fl.
Varken från Hova eller Amnehärad är någon dvärgbjörk känd,
men däremot hyser Älgarås åtminstone en lokal, vilken dock ej
tillhör den egentliga Tiveden utan ligger söder därom, I en liten
mosse belägen mellan Segolstorp och Björkulla i omedelbar när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
