Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
exsickatverk, och där har den senare, år 1851, insamlats av Tr. M. FRIES.
Och ännu ar 1833, då andra upplagan av WAuLENBERGS “Flora suecica* ut-
kom, var detta (*Smolandiae prope Hallandiam*) den enda svenska Iynd-
orten. Två år senare offentliggjordes den andra i E. Frızs’ “Flora scanica*:
"In truncis Sorbi Populi, Kullaberg ete.“, där växten mig veterligt seder-
mera ej återfunnits. Exemplar härifrån saknas i Uppsala Botaniska mu-
seum; dàremot finns i den Stenhammarska samlingen i Riksmuseet ett
med påskrift "Scaniae: E. Fries“. År 1868 anträffades arten vid Handöls-
fallet i Jämtland av S. ALMQuist, och där återfanns den 1913 av G. E. Dv
Rierz (enligt meddelande i brev: “pa björk, gran och bergvággar*) År
1919 offentliggjorde A. H. MAGNUSSON i Sv. Bot. Tidskr. en fyndort i Hal-
land. (Naverstad s:n, på asp). Lägges härtill den ovan nämnda fyndorten
vid Älvsered, har meddelats allt, vad jag i litteraturen och i samlingarna
i Uppsala Botaniska museum och i Riksmuseum lyckats inhämta rörande
förekomsten av Pannaria rubiginosa i Sverige. Att den skall kunna an-
träffas på flera ställen på den nederbördsrika västsidan av det småländska
höglandet, mellan fyndorterna i Älvsered och i Femsjö, är ju mycket sanno-
likt. Men det synes vara påtagligt, att det är en lav, som är stadd i ut-
döende i sydliga Sverige, ty en rationellare användning av skogsmarkerna
berövar den lämpliga växtplatser.
I Norge är den funnen flerstädes ända upp till Nordlanden; närmare
detaljer om dess utbredning där äro mig dock ej bekanta, men med det
livliga intresse för lavfloran, som för närvarande gör sig gällande bland
de norska botanisterna, kunna säkert sådana snart förväntas. Att fyndorten
vid Handöl ansluter sig till det norska utbredningsområdet, är uppenbart.
I Danmark är arten känd endast från Jutland; i Riksmuseum finns ex-
emplar från Viborg.
Pannaria rubiginosa är ett synnerligen vackert exempel på en lav som,
utan att vara bunden till kusten, i Skandinavien har en utpräglat västlig
utbredning och för sin trevnad kräver en relativt riklig nederbörd.
Pannaria coeruleobadia, som ofta, men enligt mitt förmenande med orätt,
föres som varietet under P. rubiginosa, har som bekant en betydligt vid-
sträcktare utbredning inom vårt land, ehuru den Synes vara ymnigare och
bättre utvecklad västerut. Den är mig bekant från Bohuslän, Dalsland,
Västergötland, Skåne, Blekinge, Småland (ända till Jungfrun, "sällsynt på
sten på sydsidan": G. E. Du Rietz), Östergötland (ända till Marmorbruket,
men där i svagt utvecklade exemplar: J. Hurrıng), Närke, Dalarna (Avesta,
i svagt utvecklade exemplar: CONR. INDEBETOU), Jämtland (ända till Berg:
E. ArxQuisT) och Lule Lappmark.
Betydligt ymnigare än Pannaria rubiginosa uppträdde vid Alvsered Par-
meliella plumbea, som även utdelats därifrån i mitt exsickatverk (fasc. XXXV,
n. 869). Också denna har i Sverige en övervägande västlig utbredning och
är känd från flera fyndorter från Dalsland och Bohuslän ned till västra
Skåne. I Småland är den även funnen långt österul, i Svenarum (P. G. E.
THEORIN) och Ingatorp (R. Torr) samt på ön Jungfrun ("ej sällsynt på löv-
träd i sydskogen“: G. E. Du RrETZ) I östra Västergötland har jag samlat
den i riklig mängd på äldre askar vid Mullsjö. I Östergötland är den an-
träffad endast vid Vättern och där uteslutande i springor i branta berg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
