Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone i mitten på 1880-talet rikligt i närheten av Eckernförde i
Schleswig, vilken ort före 1864 låg inom danska gränsen.
Enligt BECKS Orobanche-monografi (BEck, G. von, Monographie
der Gattung Orobanche, 1890) sträcker sig Orobanche purpurea’s
utbredningsomräde från Frankrike i väster genom så gott som
hela Syd- och Mellaneuropa, Sydryssland och främre Asien bort
till Gangesslätten. Dessutom finnes den i Nordafrika. Beträf-
fande nordgränsen i Mellaneuropa kan följande meddelas. Arten
är enligt HERMANN (Flora von Deutschland und Fennoskandinavien
0. s. v., 1912) funnen i Holland men saknas på nordvästtyska låg-
landet. I de centrala och östra delarna av Nordtyskland (inklusive de
nuvarande polska landskapen Poznan och Pomerellen) är arten
anträffad på ett antal spridda lokaler. AscHERSON och GRAEBNER
(Flora des nordostdeutschen Flachlandes, 1898—99) uppgiva följande:
i Magdeburg-distriktet fem lokaler, i Brandenburg en lokal, dar vax-
ten numera är försvunnen, i Mecklenburg två lokaler, i Pommern
en lokal vid Stettin, i Posen fordom en, ej närmare angiven lokal
samt i Westpreussen tvenne lokaler. Enligt HERMANN l. c. och
Beck |. e. är den i Ostpreussen funnen vid Königsberg. Denna
utbredning är ej av särskilt intresse. Ett stort antal arter ha en
likartad. Bland dylika, representerade i vår flora, kunna nämnas
exempelvis Anthericum Liliago och ramosum, Anacamptis pyramidalis
och Medicago minima. Även inom de centrala delarna av sitt ut-
bredningsområde synes denna Orobanche-art vara mer eller mindre
sällsynt, liksom ju fallet är med flertalet av släktets arter. I Bayern
finnes den i så gott som alla landets floraprovinser, högt uppe på
Alpernas höjdslätter likaväl som på lågslätterna vid Main och Rhen,
men endast på ett fåtal lokaler i varje provins (VOLLMANN, Flora
von Bayern, 1914). Scmixz och KELLER (Flora von der Schweiz,
Th. I, 1909) uppge för Schweiz frekvensgraden “nicht häufig”, och
enligt ÖBORNY är den i Mähren sällsynt (Flora von Mähren und
österreich. Schlesien, 1885).
Såsom värdväxt för Orobanche purpurea uppge de citerade ar-
betena samstämmigt i första hand eller enbart Achillea Millefolium.
För denna kunna enligt Beck och Oporny ett par andra i sydöstra
Centraleuropa mycket vanliga Achillea-arter vikariera, A. selacea
W. et K. och A. nobilis L. Även på några andra kompositeer har
man iakttagit Orobanche purpurea: Artemisia vulgaris (BECK, HERMANN,
VOLLMANN), A. campestris (HERMANN) samt Cirsium acaule (BECK,
VOLLMANN). På Olandslokalen är Achillea Millefolium värdväxt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
