Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
på Gotland. De enda botanister, som insamlat den där äro, sávitl
jag känner, E. HEMMENDORFF och K. JOHANSSON.
Ifråga om växtens förekomst på Öland skriver dr. RIKARD STERNER
i brev till prof. G. SAMUELSSON den 5 juli 1924: "Överallt, där jag
sökt Aperan, finns den. Min gamla förmodan ilråga om ’pygmaea’,
alt den gynnsamma är finnes över hela Södra Alvaret, torde nog
vara riklig. Hur det kan vara på norra Öland, återstår att under-
söka.” Enligt senare underrättelse har det ej lyckats dr. STERNER
alt finna arten därstädes. Anmärkas må emellertid, att en av de
ovan nämnda lokalerna är belägen på norra Öland, nämligen
Alböke, som ligger norr om Borgholm.
* *
Den schweiziske botanisten H. Gams omtalade nyligen vid sitt
besök i Sverige, att Apera inlerrupta i västra Schweiz uppträder
som en utpräglat värmeälskande växt. Ölands alvar och Gotlands
hällmarker med deras starkt uppvärmda berggrund erbjuda utan
tvivel, trots det nordliga läget, en sydlig växt med kort levnads-
lopp tillräckligt många vàrmedagar och tillräckligt stark markvárme,
för att den i god tid skall hinna till frösättning, och höstarnas
mildhet på Öland och Gotland äro gynnsamma för denna vinter-
annuella växts vegetativa stadium. Manga mediterrana växter,
L ex. blåklinten från Sicilien och Grekland, Lamium amplexicaule,
som jag iakttagit allmänt växande på den öppna röda jorden i
Attikas phrygana-formation, Trifolium hybridum (“der Schweden-
klee^), vars vilda stamform, T. elegans Savi, växer i Sydeuropas
bergstrakter, för att nämna några pa måfå valda exempel, trivas
utmärkt i vårt klimat, blott de finna den öppna mark, som de behöva.
De ståndorter, som i utländska floror uppgivas för Apera inter-
rupla, äro sandfält, vägkanter, åkrar och liknande ställen med öppen
vegetation, t. o. m. murar. I södra Mediterranomrädet möter man
den som bergväxt, troligen ej så mycket på grund av att den icke
skulle kunna uthärda den starkare hettan i låglandet, utan snarare
därför, att den endast i bergen finner det målt av fuktighet, som
den behöver för sin trevnad.
Apera interrupta uppgives överallt såsom mer eller mindre säll-
synt. Det är ej otroligt, att Ölands södra alvar är det enda om-
råde på vår jord, där den kan betraktas som allmän.
Apera interrupta’s utbredning utom Sverige ställer sig, så vitt
jag kunnat finna, sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
