Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Asien. Uppgifterna från Mindre Asien, Armenien, Kurdistan, Mesopo-
tamien, Persien (45—47) bli osäkra, liksom även i viss mån de ovannämnda
från sydöstra Ryssland, på grund av förekomsten av den habituellt snar-
lika Apera intermedia llackel (56). I Smrexis’ herbarium, som nyligen
förvärvats av Lunds botaniska museum, och i herb. IIAUSSKNECHT, vars
Apera-samling ställts till mitt förfogande av den kände orientforskaren
J. BORNMULLER, ligga inalles 15 exemplar av denna art från 11 olika fynd-
orter i Asien, varemot intet exemplar av Apera interrupta finnes därifrån.
— Från Transkaspien finnes ett exemplar i Köpenhamns museum (ad
Kunikud, leg. Ove Paulsen, 10. V. 1898), som genom sina små antherer
visat sig vara otvivelaktig A. interrupta och även därtill blivit bestämt
av Hacken (48). Detta intressanta fynd representerar tills vidare den enda
asiatiska och samlidigt den östligaste lokal jag känner för denna art.
Afrika. Känd uteslutande som bergväxt i Atlasbergen. Algeriet,
“les montagnes du Sud“: Djebel-Ksel A Géryville, l’Aurés, Djebel Chéliah
(49, 50. — Marocko. Dj. Bullones, M. Gandoger, Fl. Africa borealis,
1910—11, herb. Lund!
Som synes, avse ovan anförda lokaluppgifter ej all utgöra en
uttömmande redogörelse för utbredningen av Apera inlerrupla, men
vad som där finnes anfört torde vara tillräckligt för all klargöra
huvuddragen av växtens utbredning, så vilt denna för närvarande
är känd. Dess säkert kända västgräns är Marcham i grevskapet
Berkshire, England, dess östgräns Kunikud i Transkaspien, dess
sydgräns berget Djebel-Ksel i Sahara-Atlas och nordgräns Källstäde
i Lärbro socken på Gotland.
Vi stå inför en art, vida utbredd i södra Mellaneuropa och Medi-
lerranomrádet, men nästan överallt sällsynt och ofta sporadisk och
försvinnande, varpå de många äldre, sedan ej bestyrkta fynden äro
elt bevis. Som artens egentliga hemort betraktar jag Mediterran-
området, enär den där förekommer mest spontan, nämligen som
bergväxt (51). Liksom så många andra medelhavsväxter har den
en ulvikning österut och torde finnas åtminstone i Kaukasus, med
vilken förekomst den transkaspiska lokalen bör kunna sättas i
samband. Från sin ursprungliga hemort torde denna mediterran-
montana art (52) ha vandrat norrut såväl i väster till Frankrike—
(Belgien—Holland)—Storbritannien som iöster till Österrike— Ungarn
— Mähren. I dessa sekundära utbredningsomráden verkar den át-
minstone till en viss grad synantropt betonad, varom vittnar dess
redan förut omtalade förekomst vid vägar, på murar, i åkrar ete. I
det centrala Mellaneuropa saknas den, men det är ganska troligt,
att den haft vidsträcktare utbredning norrut under den postglaciala
värmetiden, och att arten under denna tid inkommit till Öland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
