- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 2. 1908 /
33

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

förhållanden, som äro rådande på Ölands alfvar, afviker //. caniim
på denna lokal i utseende från samma art i andra trakter.

I floristiska arbeten skiljes som bekant H. tanum från //.
oelan-dicum särskildt med afseende på behåringen. Den förra har på
bladens undersida, på årsskotten och på blomskaften ett ludd af
stjärnhår, pä undersidans midtnerv, i kanten och på öfversidan
länga, enkla s. k. borsthår. //. oelandicum uppgifves sakna
filtluddet och hafva kvar blott en större eller mindre del af de enkla
haren. Jag har haft tillfälle att iakttaga alla öfvergångsstadier från
den starkast håriga //. Canum Lill den mindre håriga formen. Mest
hvitluddig förekommer den enligt Sjöstrand på allvaret utanför
Albrunna och Mörbylilla byar inom södra Möckleby socken. Det
är särskildt på den förstnämnda lokalen, som jag gjort mina
iakttagelser öfver denna art. Likaså förekomma af II. oelandicum alla
öfvergångsstadier från den håriga formen constricium (Ahlquist)
Gros-ser (= v.alpest re (Dun.) i Neuman-Ahlfvengrens flora) till den nästan
glatta formen deniidaturn (Ahlquist) Grosser (= v. nudam Aresk. i
Neuman-Ahlfvengrens flora), den senare med nordligare utbredning
på Öland. Med afseende på behåringens styrka öfvergå den minst
håriga H. tanum och constrictum-iormen af H. oelandicum i
hvarandra. Del intressantaste är emellertid, att de båda »arterna» ej
heller beträffande behåringens natur äro skilda. Jag har nämligen
äfven funnit constrictum-exemplar försedda med stjärnhår på
bladens undersida, ehuru de stå mer eller mindre enstaka, ej
bildande något filtludd. På årsskotten och blomskaften hos denna
kunna stjärnhåren förekomma l. o. m. synnerligen ymnigt. Hvad
borsthåren beträffar, äro dessa af tämligen förgänglig natur,
hvilket gör, att äldre blad se mindre håriga ut än yngre.

Borsthåren hafva en egendomlig struktur, hvilken är utmärkande
för Cistineerna och dessutom familjen Combretaceæ.1 I den hasala
delen af det encelliga hårets cellrum finnes nämligen en annan
mindre, tjockväggig, spetsig hårcell inskjuten. Uppkomsten af denna
förklarar Soleheder med ledning af Heidens undersökningar af
Combretaceernas hår sålunda:

> Das Protoplasma zieht sich, nachdem die Wandung des
Haarkörpers sich entsprechend verdickt hat und das Lumen des
Haarkörpers entsprechend enge geworden ist, auf die Haarbasis zurück
und scheidet an ihrer gegen die Haarspitze zu gerichteten Seite

1 H. SoLlillEDER. Systematische Anatomie der Dicotyledonen p. 91—92.
Svensk Botanisk Tidskrift JOOS. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free