Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Winkler, Über Pfropfbastarde und pflanzliche Chimären.
Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft, XXV, 1907, p.
568—576.
Den ofta uttalade och ännu oftare misstrodda hypotesen, att genom
ympning en hybrid mellan ympen och vildstammen skulle kunna
uppkomma, är ännu helt och hållet obevisad. Alla de som ymphybrider
misstänkta formernas ursprung är höljdt i dunkel De hafva blifvit
föremål för botanisternas uppmärksamhet först vid en tidpunkt, då det varit
omöjligt att i detalj utreda deras historia och sättet för deras uppkomst.1
Med rätta framhåller Strasrurger jmf. referat i denna tidskrift I p.
347), att enda sättet för frågans lösning är att genom direkta experiment
söka framkalla en dylik hybrid. Därvid är det från början klart, att alla
förhoppningar att erhålla en hybrid genom direkt inverkan af
vildstammens safter på ympen eller tvärtom måste anses uteslutna. Ingen tror
heller numera, att en ymphybrid skulle kunna uppkomma på detta sätt.
1 De mest bekanta s. k. ymphybriclerna äro:
1. Cytisus Adami (C. Laburnum x purpureus), en s. k. mosaikhybrid med tre
slags grenar: 1) intermediära, med smutsigt röda blomklasar, 2) rena gulblommiga
Laburnum-skott, 3) rena purpureus-skott med enstaka eller i små grupper sittande
purpurröda blommor. Första litteraturen om densamma är från 1830. Den
fördes i handeln af den parisiske trädgårdsmästaren Adam såsom en varietet af Cytisus
purpureus. Själf ansåg han den ha uppkommit genom inympning af C. purpureus
på Laburnum. De hybrida grenarna sätta icke frö, Laburnum- och
purpureus-gre-narna hafva däremot normal frösättning. Deras frö ge upphof till rena
Laburnum-eller purpureus-individ. Ingen liar någonsin lyckats ånyo framställa denna hybrid
hvarken genom ympning eller korsbefruktning. Den förökas uteslutande genom
ympar från hybrida grenar. Intressant är Bkyerincks iakttagelse, att hvilande
knoppar, som utveckla sig efter beskäring, till mycket stor del blifva rena
Laburnum- eller purpureus-skott. — Ett ståtligt, rikt blommande exemplar af Cytisus
Adami växer i botaniska trädgården i Visby, där det vid blomningstiden i juni
med sina gula och röda klasar väcker berättigad uppmärksamhet. Detta träd har
blott två slags grenar: intermediära och Laburnum-grenar. Endast en gäng lär ett
purpureus-skott ha visat sig.
2. Den mer än hundraåriga Cratægomespilus i Bronvaux nära Metz, undersökt
af Noi.l. En stam af Cratægus monogyna, på hvilken Mespilus germanica är
inympad, bär omedelbart under ympstället tvenne grenar, som visa en blandning af
karaktärerna hos hagtorn och mispel, men detta ej i samma proportioner hos bägge
grenarna. Till dem sällade sig 1894 ett tredje skott på samma höjd af stammen,
hvilket i början visade sig som en ren Cratægus-gren, men sedermera äfvenledes
fick hybrida karaktärer. Från den ena af de båda förstnämnda hybrida grenarna
frambröt år 1899 en typisk mispelgren och från denna slutligen ett tvågrenadt
skott, som å ena grenen bar mispelblommor, å den andra hagtornsblomnior. Det
märkvärdiga trädet är alltså hagtorn nertill, hybrid i midten och mispel i toppen’
Jämför Strasburgers förmodan, att hagtornsstammen blifvit ympad tvenne gånger,
första gången med en Cratægus x ,l/espi7ns-hybrid (sådana äro kända — jmf. Focke,
Pflanzenmisehlinge p. 146), andra gången med Mespilus strax ofvan det första
ympstället.
3. De s. k. Bizzarria (Citrus Aurantium x medica), mosaikhybrider mellan
po-merans och citron eller pomerans och limön (— vår »citron»), hvilka bära både
pomeranser och citroner och därjämte frukter, hvilkas ena längshalfva är pomerans,
den andra citron eller stundom t. o. m. äga flera längdsektioiier pomerans
omväxlande med sektioner af citron. Afbildade i Engl.-Prantl, Nat. Pfianzenfam. 3:4
p. 201.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
