Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Under de båda senast förflutna somrarna har jag
uppmärksammat förgrenade årsskott hos svenska vedväxter och därvid särskildt
undersökt en af våra vanligaste smärre buskar, Calluna vulgaris (L.)
Salisb. Man skulle tilläfventyrs vänta sig, att denna allbekanta
växt åtminstone i fråga om med obeväpnadt öga iakttagbara
byggnadsanordningar vore så väl känd, att ingenting funnes där att
ytterligare undersöka. Men detta är ingalunda fallet.
Calluna hör till de vedväxter, som hafva obligat förgrening i
årsskotten (ehuru icke i alla), och denna är dessutom af mycket
växlande beskaffenhet. Att en betydlig olikhet förefinnes mellan
biaxlarna och den relativa hufvudaxeln hos denna växt, har klart och
tydligt framhållits af åtminstone två svenska författare , nämligen
F. W. C. Areschoug och P. Segerstedt. I den förres Skånes
flora (andra uppl. 1881), p. 139, heter det: »Liten, från några tum
ända till 1—2 fot hög buske med upprätta grenar. Dessa af tvänne
slag, nämligen dels längre, med mer åtskilda bladpar, hvilkas blad
snart blifva rödbruna, syllika och vid basen hafva tvänne
nedåt-rigtade, syllika och tätt till stammen liggande bihang, dels kortare
(dverggrenar), som uppkomma ur vinklarne af nyss nämnde blad
och äro betäckta af tätt tegeilagda, 4-radigt ställda, trekantiga och
trubbiga samt vid basen föga utdragna, något hårbräddade blad.»
Huru dvärggrenarna förhålla sig till de långa grenarna med
afseende på åldern, angifves icke. I fråga om Pinus silvestris L. på-
Tome i: 2 1822 — pp. 289 -308)] hafva »sève d’Aout». Vauchkr undantager
nämligen bland andra AInns, där assimilerande blads stipler under vintern skydda
stammens yngsta delar, samt Calluna och Juniperus, hos hvilka vanliga, låt vara
något reducerade, assimilerande blad ombesörja detta skydd. — Dessa träd sägas,
t. ex. af Wigand i nedan anförda arbete, utveckla augusti- eller sommarskott.
Senare författare, t. ex. Warming, synas dock taga detta begrepp något vidare, enär
äfven alen uppgifves hafva sådana.
1 Vissa drag af ljungens yttre organisation hafva redan skildrats i A. Wigands
förträffliga arbete Der Iiaum (Braunschweig 1854) Så t. ex. framhålles där, att
årsskottet i vissa fall förgrenar sig (p. 234), skillnaden mellan långgrenar och
kortgrenar samt förekomsten af öfvergångar mellan dessa (p. 69), grenarnas olika styrka
på olika delar af skottet och den etageformiga anordningen af långgrenarna (p. 55
och p. 103), de med terminalblomma försedda grenarnas (»blommornas«) anordning
på årsskottet (p. 189) m. m.
Wigand har dock förbisett bland annat, att grenar på årsskottet kunna redan
under det första året utveckla sig till långgrenar, som i sin tur uppbära
blombärande kortgrenar samtidigt med den relativa hufvudaxeln. I sammanhang
därmed står, att ban betraktar de florala kortgrenarna belt enkelt som axillära
blommor. hvarjämte han räknar de fyra blad, som sitta omedelbart under fodret, såsom
hörande till blomman och sålunda bildande ett slags ytterfoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
