Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
an kleinen beblätterten Seitenzweiglein, selten auch an grösseren
Zweigen endständig, in ihrer Gesammtheit einen scheinbar
traubigen Blüthenstand bildend, dessen Hauptachse in der Regel als
Laubzweig weiter wächst.»
Stundom händer det, särskildt på individ, som växa på
beskuggade platser, att de vegetativa biaxlarna förlänga sig något (blifva
1,5—2 cm. långa), få i någon mån förlängda internodier och redan
samma år alstra en eller annan till kortgren utbildad biaxel af
andra ordningen.
Med afseende på de olika biaxlarnas fördelning på hufvudaxeln
gäller i allmänhet, att längst ned sitta vegetativa, därpå följa
vegeta-tivt-florala, högre upp komma åter vegetativa kortgrenar, som dock
i allmänhet äro kortare än de nedtill sittande och allra högst upp
lämpligen skulle kunna betecknas som öppna knoppar.
Alla grenar, som hafva terminalblomma, de må i sin tur
uppbära grenar af andra ordningen eller icke, dö bort efter
fruktsättningen. De vegetativt-florala sidoaxlar däremot, som sakna
terminalblomma, växa följande år vidare och alstra kortgrenar, dels
vegetativa, dels vegetativt-florala, på samma sätt som vanliga
termi-nala årsskott; de förblifva dock i allmänhet ganska svaga och dö
bort efter ett eller annat år. De nedtill på fjolårsskottet sittande,
kortgrensartade sidoaxlarna växa äfven vidare antingen som
kortgrenar eller som svagt utvecklade och förgrenade långgrenar; till
största delen dö äfven dessa efter ett eller annat år bort. Detta
har framhållits af Segerstedt (anf. st.): »De korta skotten, som
kunna karakteriseras som assimilationsgrenar, bibehållas under svag
såväl tjockleks- som längdtillväxt ett par år. En del af dem
utbildas då till vanliga långgrenar, under det att de öfriga snart
vissna och affalla1.» Bladen på kortgrenarna förblifva gröna under
två eller tre år; för så vidt jag kunnat finna, är maximiåldern för
ljungens blad tre år (eller tre vegetationsperioder). De kortgrenar
eller öppna knoppar, som befinna sig öfverst på det terminala
årsskottet, växa under följande år till allra största delen ut till
långgrenar, icke sällan lika eller åtminstone nästan lika kraftiga som
stammens toppskott. En och annan förhåller sig dock fortfarande
som kortgren. De kraftigare grenarna hos Calluna, åtminstone så
snart individet blir något äldre, komma alltså att till en början utgå
etagevis. Småningom dör dock en stor del af grenarna bort eller
1 Redan Wigand anmärker fp. ’59), att kortgrenarna (die Stauehlinge) dö bort
efter 3 eller 4 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
