Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Nucellus’ byggnad är egendomlig och utan kändt motstycke bland
konifererna. Den omslutes nämligen aldrig fullständigt af
integu-mentet, utan dess spets skjuter ut ur mikropylen och utbreder sig i
form af en knapp utanför densamma (ligg. 11, 12 och 13, tall. 7,
19 och 20, tall. 8 saml 23 och 24, tall. 9).
På »knappens» papillösa yta uppfångas pollenkornen och sålunda
underlättas pollinationen, som här eljes på grund af fröämnets läge
och ställning skulle vara ganska svår och osäker. »Knappen»
mot-svarar alltså fysiologiskt ett märke. För öfrigt kunna pollenkornen
gro redan på något afstånd från nucellus i springan mellan
karpi-derna, ett förhållande, som är af intresse, enär det påminner om
den af Thomson (1907) hos Araucariéerna funna »protosifonogama»
befruktningsmetoden.
I samband med nucellus’ egendomliga byggnad står en
stödje-väfnad, som i form al’ celler med trakeidliknande och
kollenkyma-tiska väggförtjockningar uppträder i den smalaste delen af nucellus
strax under »knappen» (ligg. 16 och 17, lall. 8).
Det hos de flesta andra koniferer genom en sekundär tillväxt af
integumentet åstadkomna tillslutandet af mikropylarkanalen efter
pollinationen till skydd för de groende pollenkornen kan
naturligtvis ej åvägabringas hos Saxegothæa. Samma ändamål nås emellertid
här genom en sekundär tillväxt af karpidernas basalpartier,
hvarigenom » pollina tionssprin gån» mellan dem fullständigt slutes (jfr
ligg. 19 och 20, tall. 8).
Embryosäckmodercellen ligger ungefär i jämnhöjd med
integu-mentets insertionspunkt och omges af en flercellig arkesporväfnad
(fig. 14, tall. 7). Som fig. 15 antyder, bildas vid tetraddelningarna
möjligen blott tre celler.
Embryosäckväggen är ytterst tunn och fin, men har ungefär samma
struktur som hos öfriga koniferer.
Fig. 23, tall. III visar utseendet af ett fröämne med tillhörande
karpid ungefär ett år efter pollinationen och fig. 24 samma
fröämne i längdgenomskärning. I det tillskrynklade endospermets
öfre del synas ett par unga arkegon.
På grund af sina undersökningar af hangamofyten hos
Podocar-piis, Dacrydium och Agalhis uttalade Jeffrey och Chrysler (1907)
den åsikten, att Podocarpéerna och Araucariéerna äro närmare
förbundna med hvarandra än man hittills antagit. Denna deras åsikt
synes bestyrkas genom förhållandena hos Saxegothæa, som ju utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
