Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
förlängande bladskaft, Ranunculus flammula med sina smala
blad-skifvor och Teucrium scordium samt Veronica scutellata med tunna,
tydligt genomlysande, i jämförelse med den vanliga alfvarformen
något dilaterade bladskifvor.
Under sommarens lopp fullföljde jag mina iakttagelser öfver
sub-mersa former öfverallt, där tillfälle erbjöd sig på Gotland och
Blekinges öar samt åter på hösten på Ölands södra alfvar. På
Aspö iakttogos och insamlades sålunda vattenformer af Hydrocotyle
vulgaris, redan iakttagen på Gotland i en småbladigare form,
Jun-cus supinus och Peplis portula. På Senoren insamlades en hel gröda
af submerser dels i en torfmosse, dels i etl par djupa vattenhålor:
Agrostis stolonifcra, Agrostis canina, Hydrocotyle vulgaris, Juncus
lamprocarpus, Juncus supinus, Peplis portula, Polygonum pcrsicaria,
Ranunculus flammulasom förekom i två former: en med
fyllodie-artade blad likt den öländska öfversvämmade formen, en med små
ovala bladskifvor, den senare växande på grundare vatten än den
först nämnda; dess bladskifvor flyta naturligtvis på vattnet. På Tärnö
fanns en intressant submers i Polygonum aviculare f. submersa, hos
hvilken blad på del i vattnet nedsänkta partiet af stammen saknades.
Under en höstexkursion på Ölands södra alfvar hade jag tillfälle
iakttaga Herniaria glabra, Leontodon autumnalis och Mentha austriaca
samt Taraxacum ofjicinale i öfversvämmadt tillstånd. Då var
stolon-bildningen naturligen på sitt högsta hos t. ex. Potentilla anserina,
Teucrium scordium och Veronica scutellata. Genom dessa stoloner
ville växten liksom aflägsna sig från den alltför sanka marken.
I synnerhet hos den förstnämnda hade stolonerna växt ut lill en
oerhörd längd, en meter eller mera.
Vattenväxternas biologi har på ett utmärkt säll behandlats af
11. Schenck i arbetet Die Biologie der Wassergewächse», utgifvet
år 1X86, hvarur senare författare öst. Han indelar vattenväxterna
i tre kategorier:
1) egentliga hydrofyter, som endast växa i vatten, hvaraf 38
species upptagas, däribland Ceratophyllum-artema, Utricularia-arlerna,
flertalet Polamogeton-arter, Ruppia-, Najas- och Zostera-arterna in. 11.;
2) hydrofyter, som ha mer eller mindre afvikande landformer och
3) mer eller mindre amfibiska växter.
1 I ett djupt vattenhål på denna ö insamlades äfven en högst karakteristisk
vattenväxt, hvars identitet jag ännu icke lyckats säkert bestämma, en monokotyl med
ytterst förlängda, hårfina blad, hvilka gåfvo densamma en frappant likhet med en
trådalg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
