Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(49)
nas systematik och i senare publikationer ämnar förf. behandla deras
biologi och fysiologi.
Att det af förf. valda arbetsfältet är i hög grad tacksamt, framgår redan
däraf, att utaf de ur lulten och jorden isolerade mucorinéerna icke
mindre än hälften visade sig vara för vetenskapen nya arter.
Efter ett kapitel om den vid utförandet af renkulturerna använda
metodiken, behandlar förf. luftens halt af mucorinésporer. Härvid visade
sig alt mucorinésporer äro relativt mycket sällsynta i luften i jämförelse
med de allestädes närvarande mögelsvamparna Penicillium, Aspergillus
och Cladosporium. Af mucorinéer anträffades i allt 7 arter i luften
(Mucor racemosus och stolonifer vanligast; M. s]>inosus och arrhizus mindre
allmänt samt M. pusillus, M. circinelloides och Thamnidium elegans blott
i enstaka fall). Under tiden dec.—april äro mucorinésporer i luften
sparsammast och allmännast under månaderna juli—sept. Detta står i
samband med snötäcket, som hindrar upphvirftande af sporer från jorden
under vintern, medan detta däremot mycket lätt kan ske under de torra
sommarmånaderna. Mucor-sporernas resistens mot köld framgår däraf,
att förf. stundom fått utvecklingskraftiga sporer i sina utställda petriskålar
vid temp. af — 15° till — 23° C.
Hufvudintresset har förf. knutit till de jordbeboende mucorinéerna.
Förf. har ur olika jordslag lyckats isolera icke mindre än 16 arter, af
hvilka 7 äro för vetenskapen nya: Mucor Mucedo Brefeld, M. strictus
Hagem, M. Ramannianus A. Möller, M. flainis Bainier, M. sphærosporus
Hagem, M. racemosus Fres., M. hiemalis Wehmer, M. griseo-cyanus
Hagem, M. spinosus v. Tieghem, Af. silvaticus Hagem, M. stolonifer
Ehrenb., M. norvegicus Hagem, Absidia Orchidis (P. Vuill.) Hagem,
A. glauca Hagem, A. cylindrospora Hagem samt Zygorhynchus Moelleri
P. Vuill.
Vissa af dessa arter anträffas i nästan alla jordslag, andra däremot
visa en mera inskränkt utbredning och förekomma blott i alldeles
speciella jordarter. Förf. har t. o. m. kunnat i olika jordar urskilja
konstanta Afuconné-formationer af arter, som synas ställa likartade anspråk
på sitt substrat. Så finnes t. ex. en Mucor Ramannianus-formation, som
har stor utbredning i furuskogarnas jord och som består af M.
Ramannianus, strictus, /lavas, silvaticus som »karaktärsväxter» samt dessutom
inblandade ännu ett par i alla jordar växande arter.
Ett synnerligen intressant kapitel handlar om mucorinéernas
zygospor-bildning. Redan de Bary fann 1866, att hos M. stolonifer en kopulation
ägde rum mellan tvenne likartade celler, hvars produkt blef en s. k.
zygospor. Denna egendomliga, om en könslig kopulation starkt erinrande
zygosporbildning har länge till sitt väsen varit en svår nöt att knäcka
för mykologerna. Först genom Blakeslees undersökningar (1904) bragtes
klarhet i detta spörsmål. Han visade nämligen, att många mucorinéers
mycelier voro dioika. Han isolerade af samma art två olika, stundom
t. o. m. morfologiskt skiljaktiga mycelier, som hvar för sig ej förmådde
skrida till zygosporbildning, men som, då de kommo i kontakt med
hvarandra, genast bildade zygosporer. Odlade man t. ex. i en petriskål
ett »han»-mycelium på ena hälften af substratet och ett »hon»-mycelium
Suensk Ilatanisk Tidskrift 1908. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
