Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(51)
het ute i fria naturen, skall dock helt säkert erkänna, att de förtjäna att
urskiljas Huruvida de höra anses som arter eller underarter, är i det
stora hela en smakfråga.
Ett synnerligen värdefullt bidrag till kännedomen om dessa former har
nu lämnats af Fr. Kosendahl, äfven 0111 det måste medgifvas, att han af
hvarje särskild form undersökt ett ganska ringa material. Inalles har han
undersökt 14 former, nämligen P. aspidota (Ach.), P. Delisci (Duby), P.
fuli-ginosa (Fries), P. glabra (Schær.), P. glabratula Nyl., P. glomellifera Nyl., P.
lætevirens (Flotow), P. locarnensis Zopf, P. olivacea (L.) Ach., P. papulosa
(Anzi), P. prolixa (Ach.), P. sorediata (Ach.), P. subaurifera Nyl. och P.
ver-ruculifera Nyl. För hvar och en lämnar han en kort morfologisk och
en utförlig anatomisk beskrifning, i vissa fall äfven en redogörelse öfver
apotheciernas utveckling. Det framgår af hans undersökning, att viktiga
anatomiska olikheter förefinnas. Hos aspidota, Delisei glabra,
glomellifera, locarnensis, olivacea, prolixa, sorediata och verruculifera är
kortikal-lagret (såväl på bålens öfver- som på dess undersida) fierskiktigt, hos
fuliginosa, glabratula, lætevirens, papulosa och subaurifera däremot
en-eller högst tvåskiktigt. Hos två arter, glabra och verruculifera, hafva
särskildt på yngre delar af bålen påvisats hårbildningar, som äro
iakttagbara äfven vid god lupförstoring. Den bruna färgen är hos 10 af de
undersökta formerna framkallad af »parmeliabrunt», som vid tillsats af
salpetersyra antar rödbrun ton, men förblir oförändradt med klorkalk,
hos de fyra öfriga, Delisei, glomellifera, locarnensis och prolixa, al
»glomelliferabrunt», som vid tillsats af salpetersyra till en början antar
blå eller violett ton, med klorkalk blir blåaktigt. De sedan länge bekanta
vårtlika bildningarna på bålens öfversida hos aspidota tolkar Rosendahl
i anslutning till H. Zukal (Untersuchungen über die Flechten) som organ
för underlättande af luftens upptagande och transpirationen
(»Durchlüftung»). Af isidier urskiljer han två typer, nämligen typiska sådana,
t. ex. hos fuliginosa, och sådana, som till sist gifva upphof till soredier,
t. ex. hos sorediata. Typiska soralbildningar hafva anträffats endast hos
verruculifera. Undersökningen af apotheciernas utveckling har ej bringat
något egentligen nytt i dagen. Trichogyn finns städse, men något slags
befruktning har ej iakttagits. Spermogon (konidangier) hafva anträffats
hos de flesta formerna och öfverensstämma hos alla med den af H.
Glück (Entwurf zu einer vergleichenden Morphologie der
Flechtensper-mogonien) lämnade framställningen. .Spermatierna (konidierna) äro, såsom
redan Nylander påpekat, än cylindriska eller smalt spolformiga (hos
aspidota, glabra, subaurifera och verruculifera), än mortelstötformiga,
»hanteiförmig» (hos fuliginosa, glomellifera, locarnensis, olivacea, prolixa
och sorediata). Hos Delisei, fuliginosa, glabra, glabratula, lætevirens,
locarnensis, subaurifera .och verruculifera färgas märglagret rödt med
klorkalk, hos glomellifera och prolixa äfvenledes men först efter
föregående behandling med kaliumhydrat, hos aspidota, olivacea, papulosa
och sorediata förblir det äfven efter sådan behandling oförändradt.
Af två af de undersökta formerna, glomellifera och sorediata, har
materialet insamlats i Sverige, nämligen på Kullen i Skåne (af Zopf).
Om den geografiska utbredningen af de till ett antal af öfver 20 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
