Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
vulgare, så kan man däraf bli förledd till att anse, att arten belt
och hållet saknar hår. Jakowatz ’s uppgift (I, p. 502), att så skulle
vara fallet, torde sålunda hero på att denne författare endast
undersökt unga stadier af ifrågavarande art.
Äfven vid särskiljandet af de hårförande arternas gamofyter ha
håren visat sig erbjuda användbara karaktärer. Form och frekvens
växla betydligt och äfven den relativa storleken, ehuru det många
gånger blir omöjligt att taga denna senare i betraktande.
Understundom bli håren flercelliga därigenom, att deras
bärcell växer ut och börjar dela sig. Detta är i synnerhet vanligt hos
sådana former, hvilkas hårbildningar genom en bred bas äro
vid-fästade bärcellen, såsom de behårade Asplenierna. Någon gång
kunna dylika flercelliga hår uppträda utom på kanterna äfven på
undersidan, hvilket jag iakttagit hos Scolopendrium vulgare och
Aspidium spinulosum. Mera skenbart flercelliga kunna håren för
öfrigt bli hos de ilesta arter vid allt för tät odling. Kantcellerna
visa därvid ofta en tendens att växa ut öfver den ursprungligen
jämna konturen och skjuta därvid håren framför sig. Sådana
gamofyter te sig därför såsom fint krusiga i kanterna. Mer obligat
uppträder en sådan krusighet hos t. ex. Asplenium adiantum nigrum
och A. ruta muraria, hos hvilka kanterna understundom upplösas i
ett stort antal flikar af den mest växlande form och storlek (fig. 2).
Att uppskatta hårens frekvensgrad hos exemplar med upprispad
kant blir naturligen mycket svårt, och de uppgifter, som i det
följande däröfver meddelas, äro därför hämtade från individ med så
jämn kant som möjligt.
Jag lämnar härmed en beskrifning öfver hårens utseende hos de
svenska arter, jag varit i tillfälle att undersöka och hänvisar
samtidigt till tall. 10. Samtliga hår äro här afbildade utan sekret för
att låta spetsen tydligare framträda.
Woodsia ilvensis (lig. 12, lall. 10). Kantens hår fina och tätt
ställda, undersidans strödda till rikliga.
Cystopteris fragilis (fig. 3—5, tafl. 10). I förhållande till sin
tjocklek äro håren långa och fina. Kanterna äro försedda med
tätt-ställda hår, hvilkas bas ofta är nedsänkt i bärcellen, undersidan
har blott enstaka sådana.
Aspidium spinulosum (fig. (i, tafl. 10). I förhållande till
bärcellernas storlek äro håren mycket kraftiga, i kanten glesa, (det i fig.
återgifna förhållandet är mycket sällsynt), pä undersidan tämligen
sällsynta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
