Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
tur utveckla en ny gamofyt (fig. 3 till höger). Härigenom blir det
möjligt, att det från en enda spor utvecklas ett större antal
sporo-fvter, i stället för att det såsom normalt ansetts blott utvecklas en
enda.
Ofta kan redan vid eller omedelbart efter sporens groning en
klyfning af växtkroppen inträffa, hvilket framgår af fig. 9.
Härigenom ökas naturligen sporofytbildningen; någon gång kunna till och
med på en enda gamofyt flera sporofyter anläggas. Ett dylikt
förhållande är redan anmärkt af Edlich (i, p. 9, anm.) för Athyrium
/ili.v femina och Cystopteris fragilis, själf har jag iakttagit det hos
Woodsia ilvensis och Scolopendrium vulgare.
Man har i allmänhet ansett, att utbildandet af ett embryo skulle
utgöra en gräns för gamofyternas tillvaro. Att så emellertid icke
alltid är fallet framgår bl. a. af hvad som i det ofvanstående
meddelats om Polypodium vulgare. Som individ kunna de visserligen
ej fortsätta sin existens, utan de splittras i flera nya, alldeles som
förhållandet är med den biologiska växttyp, som karaktäriseras
genom greniga, bakifrån bortdöende rhizom.
För den händelse att ett embryo ej utvecklas, ställer sig saken
något annorlunda. — Goebels antagande (1, p. 477), att
Polypo-diaceernas gamofyter i motsats till den hos Osmunda regalis
slutligen skulle dö af inre orsaker, finner jag ingalunda bestyrkt genom
mina undersökningar. Flera exemplar af mina i kultur hållna arter,
som undgått befruktning, ha uppnått en ålder af mer än två år,
och något skäl för att de ej skulle kunna fortfarande utveckla sig,
kan jag ej finna. Det primära meristemet upphör visserligen så
småningom att fungera, men lämnar rum för flera nya; häri består
tydligen den enda skillnaden med Osmunda-gamofylen, hos hvilken
det primära meristemet alltjämt fortsätter sin verksamhet.
Gamla Polypodiacégamofyter visa ofta en tendens att utveckla
blott och bart arkegon, d. v. s. deras könskvalitet blir på äldre
stadier honlig. Detta är säkerligen också orsaken till att de kunna
undgå att bli befruktade, då spermogon saknas. För den händelse
att adventivskott komma till utveckling, kunna emellertid dylika
åter med lätthet uppstå, och i så fall är ingalunda möjligheten för
en befruktning utesluten.
En fråga slutligen, som nära ansluter sig till ofvan behandlade
spörsmål, är tiden för sporofyternas första gången inträdande
ferti-litet. Några iakttagelser häröfver i naturen föreligga såvidt jag
vet ännu icke, och de, som jag här kan meddela, äro sålunda häm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
