Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
halb des Gebirges Itapirapuan in Matto Grosso angekommen. Eines
frühen Morgens, an 24. April, fand ich alle Wegränder und Dickichte
um mein Zelt herum mit den bekannten hellrosafarbigen
Mimosa-Blüten geschmückt, obgleich ich die Pflanze nicht vorher an diesem
Ort bemerkt hatte. Es war also mit einem Male ein ausserordentlich
reichliches Blühen eingetroffen. Am Mittag desselben Tages wurden
die Staubfäden schon etwas welk und kraus, and am folgenden
Morgen sah ich kein einziges Köpfchen mehr blühen. Die Pflanzen
hatten jedoch noch eine Generation Blütenknospen zum künftigen
Blühen; als ich am 28. April diese Gegend verlassen musste, hatte
jedoch das Aufblühen derselben noch nicht stattgefunden. (Alle
Tage waren heiter und warm, da die eigentliche Regenzeit schon
vorüber war). Es war schon eine sonderbare Erscheinung, dass an
jeder Pflanze eine so grosse Menge von Köpchen gleichzeitig
aufblühten, noch sonderbarer aber muss man den Trieb dieser Pflanze
nennen, dass sogar sämtliche Individuen an diesem Orte denselben
Tag und dieselbe Stunde zum gleichzeitigen Aufblühen und zur
kurzwierigen Anthese gewählt hatten.»
I samband med dessa hittills kända exempel på en i afsatser
försiggående blomstring inom en blomningsperiod må här mera i
förbigående erinras om de intressanta förhållandena hos en del
tropiska arter, hvilka endast vissa år, med tämligen regelbundna
mellanrum, utveckla blommor och frukt. Särskildt kända härför
äro vissa bambu-arter. Så t. ex. blomma enligt Brandis (1, p. 90)
bambusorna i Sydbrasilien (prov. S:a Catharina och Rio Grande do
Suli ungefär hvart 13:de år och Bambusa arundinacea på västkusten
af ostindiska halfön endast hvart 32:dra år (den blommade åren
1804, 1836 och 1868). Af Dipterocarpacé-släktena Hopea och Shorea
blomma liera arter med stor regelbundenhet hvart 6:e år (Brandis
2, s. 20); enligt uppgift skulle dessa perioder infalla under mycket
torra år. Inom vår nordiska flora är en dylik utpräglad periodicitet
ej förekommande, ehuruväl det är ett allmänt kändt faktum, att
åtskilliga arter liksom koncentrera sin blomning till vissa år,
hvaremot de under mellanperioderna blott sparsamt blomma. Att ingå
härpå skulle föra allt för långt från ämnet; som ett exempel må
blott anföras den af Haglund (5, s. 15 och forts.) i detta hänseende
studerade Phyllodoce coerulea.
Med skäl hafva dessa egendomliga företeelser kallats gåtfulla.
Hvad särskildt beträffar de först omnämnda exemplen
[Marica-arterna, Mimosa polycarpa, Orchidéerna) på samtidig endagsblomning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
