Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
ståndarknappbasen afbildats i 25 gångers förstoring.
Sammandragningen har här fortskridit ned till den punkt, som anges med en*.
Redan en flyktig blick på figuren visar stora skillnader mellan den
öfre och den nedre, ännu oförändrade delen af strängen. Den öfre
är betydligt tjockare, liksom uppblåst, och i dess inre löper en
starkt, mer eller mindre regelbundet spiralformigt vindlad sträng.
Hur har nu denna bildning uppstått? En närmare undersökning
har gifvit vid handen, att den yttersta konturlinjen endast utgör
kutikulan på strängens epidermisceller, hvilken skiljt sig från den
öfriga delen af ytterväggen. Den masklikt vridna »centralsträngen»,
hvarmed i det följande denna sammansatta bildning för korthets
skull må betecknas, utgör hela filamentet minus kutikulan, således
såväl den centrala kärlsträngen som det af ett par
parenkymcell-skikt bildade höljet omkring denna samt de ganska stora
epidermis-cellerna (fig. 8). Mellanrummet mellan dessa och den aflyftade
kutikulan är fylldt af en klar vätska. Att den liksom uppblåsta
ytter-hinnan, hvilken bildar ytterkonturen på ståndarsträngen, i själfva
verket blott är epidermiskutikulan, har ej varit så lätt alt
konstatera. Vid den med * märkta punkten kan man dock stundom
säkert öfvertyga sig om, hurusom den lossnade hinnan direkt
fortsätter i den oförändrade epidermis’ kutikularskikt. På
ståndar-strängarne, liksom äfven på stiftet, synes detta vara ovanligt löst
förbundet med den öfriga delen af epidermis yttervägg, hvilket
framgår däraf, att om en ståndare lägges under ett täckglas och
utsättes för ett lagom tryck på detta, så aflyftes ofta kutikulan här
och där i form af större eller mindre vätskefyllda blåsor, såsom
fig. 9 C ’ utvisar. I detta fall har vätskan med väld pressats
urepi-dermiscellerna och åstadkommit kutikulans upplyftande. Detsamma
sker emellertid normalt ocli i större skala på hvarje ståndarsträng
såsom en i blommans lif nödvändig utvecklingsfas. Denna
vätskeutsöndring har emellertid tvenne påtagliga följder med sig. Först
och främst åstadkommer den en ytterligt stark, transversell
dilatation af kutikulan, hvilken åtminstone fördubblar sin bredd. Troligen
star möjligheten häraf i något samband med förekomsten af en
ytterligt fin, tät längsstrimmighet på kutikulan, hvarjämte den äfven
måste bero på stor elasticitet i denna. Vidare medför
vätskeutsöndringen ell mer eller mindre starkt hopfallande af
epidermis-och de därunder liggande tunna parenkymcellerna, hvilket visar sig
äfven däri, all - centralsträngen» i det vindlade partiet till sin dia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
