Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
fortskrida i riktning nedför filamenten, så torde utsöndringen vara
det primära. Detta styrkes äfven af det förhållande, att små
blåslika ansvällningar af kutikulan stundom förekomma på den ännu
raka och fullt oförändrade nedre delen af ståndarsträngen.
Hela företeelsen synes mig därför kunna förklaras på följande
sätt. Att börja med äro alla epidermis- och parenkvmceller
salt-fvllda och på grund af deras turgor är ståndarsträngen rak och styf,
ehuru bräcklig; mekaniska element saknas nämligen alldeles, då
kärl-strängen är ytterst svag (se fig. 8). Så afge en del celler största delen
af sitt innehåll, allt under det de mer eller mindre hopfalla, något
som ofta kan tydligt iakttagas vid den punkt (* på lig. 10), där
utsöndringen är i gång. Vätskan uttränger emellertid ej i det fria;
kutikularskiktet gör motstånd och blir därför, tack vare sin
ovanligt lösa förbindelse med den öfriga delen af epidermis’ yttervägg,
helt enkelt aflyftad och starkt utspänd. Genom riklig
safttillströmning och fortsatt afgifvande utåt af vätska sväller kutikulan
alltmera upp. Sker nu, såsom ofta är fallet, utsöndringen ensidigt, så
blir också kutikulan ensidigt utspänd, hvilket har till följd en
krökning af hela strängen åt motsatt sida, så som fig. 10 tydligt
åskådliggör. Efter någon tid har emellertid utsöndringen bredt ut sig
rundtom ståndarsträngen, och centralsträngen kommer då att
liksom simma fritt i vätskan. Det är påtagligt — något som äfven
redan framhållits — att kutikulan tilltar på bredden; en följd häraf
blir, att den på grund af sin elasticitet aftar i längd. Detta för i
sin tur med sig, att centralsträngen numera är längre än den slida
(kutikulan), i hvilken den inrymmes, och därigenom tvingas att slå
sig i bukter. Som kutikulaslidans förkortning så småningom
skrider nedåt efter ståndarsträngen, antaga centralsträngens bukter formen
af en mer eller mindre regelbunden spiral; intet hinder finns
emellertid, att denna här och där kan kasta om från höger- till
vänsterspiral, något som äfven ofta kan iakttagas vara fallet.
Om därför, som vi sett, centralsträngens rika spiralvindling kan
förklaras genom kutikulaslidans förkortning, så är detta ej fallet
med ståndarsträngen i dess helhet. Dennas lösare spiralhopdragning
synes mig däremot vara att tillskrifva ojämnheter i
vätskeutsöndringen — en ensidig sådan hafva vi ju sett åstadkomma en krökning
bakåt — möjligen stående i samband med differenser i kutikulans
elasticitet. I själfva verket brukar äfven alltid kutikulan på den
konvexa sidan af en vindling vara mera utspänd än på den andra,
hvilket skulle kunna tala för denna tolkning. Att förklara hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
