Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
P. Poarum Niels., Aecidien an den Blättern von Tussilago far fara;
Boh. Styrsö.
P. Prenantliis (Pers.) Lindl., Aecidien an den Blättern von Lactuca
muralis: Srm. Salem.
P. Pringsheimiana Kleb., alte Aecidien auf Iiibes Grossularia: Boh.
Kungälf, Fjällbacka.
P. Pruni spinosae Pers., Aecidien auf Anemone ranunculoides: Srm.
Högantorp, zwischen Högantorp und Viksberg, Hvitsand.
Bei Högantorp und Viksberg kam der Pilz nur spärlich, im
Ufergebüsch bei Hvitsand sehr reichlich vor. Die Aecidien zu
Puccinia Pruni spinosae sind in Schweden bisher nur bei Torup in
Schonen beobachtet worden (E. Ljungström, Små bidrag till Svensk
Fungologi, pag. 122 in Bot. Notiser 1882). Im vorigen Sommer
fand ich sie bei Stora Rör auf Öland, Uredo und Teleutosporen
auf Prunus spinosa sind bei Lojsta auf Gottland (T. Vestergren,
Bidrag till kännedomen om Gottlands Svampflora, pag. 7 in Bill.
t. K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd. 22, Afd. III. 1896) und bei Dalby
in Schonen (J. Eriksson, Fungi parasitici scandinavici exsiccati,
no. 317) gefunden worden. Ich fand sie reichlich an sehr
schattigen Standorten zwischen Bergdala und Solliden bei Borgholm
(Öland1); ferner sind sie von Vestergren bei Bara spänger
(Gotland) gefunden worden. Uredo und Teleutosporen auf Prunus
dome-stica hat Johanson von Brunsmåla (Småland) in Eriksson, Fungi
paras, scandin. exs. no. 113 verteilt; auf derselben Nährpflanze
fand ich den Pilz bei Hofmantorp (Småland) und in Borgholm.
Bei Hofmantorp kommt Anemone ranunculoides nicht vor; hier
dürfte der Pilz sich durch überwinternde Uredosporen erhalten
(vergl. W. Tranzschel, Beiträge zur Biologie der Uredineen, pag.
6 in Trav. du Mus. Bot. d. l’Acad. Imp. d. Sc. d. S.-Pétersbourg,
livr. II, 1905).
Puccinia Pruni spinosae auct. umfast mehrere, morphologisch zu
unterscheidende Arten. Schon Fuckel (Syinbolae mycologicae, pag.
50, 1869) unterschied Puccinia discolor, die von Jackv und Fischer
(Die Uredineen der Schweiz, pag. 158) näher charakterisiert wurde;
sie kommt vorwiegend auf Prunus Persica, P. Armeniaca und
Amygdalus communis vor. In den Vereinigten Staaten ist P. Pruni spi-
1 In Skogsvårds-Föreningens Tidskrift 1908, pag. 70 wird eine »Micropuccinia
Pruni» auf Prunus spinosa von Böda (Öland) angegeben; ob Puccinia Primi
spinosae Pers.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>