Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
färglösa, septerade, nionopodialt förgrenade och oljerika; de uppvisa
inga anastomoser sinsemellan. Cellernas bredd utgör vanligen 2—5 /i,
uppgår mera sällan till 8 /l, deras längd är mycket varierande.
Membranen är tunn och glatt. Grenarna anläggas, såsom hos
svamparna vanligen är fallet, uti cellernas öfre del strax nedom
skiljeväggen dem emellan. Samtliga celler äro flerkärniga.
Hos denna svamp uppträda icke mindre än tre olika
förökningsorgan, nämligen utom ofvan nämnda asco- och klamydosporer
äfven konidier.
Redan en—två dagar efter groningen börja klamydosporer
anläggas. Dessa uppstå ensamma i spetsen af septerade, 1,6—3 ji
breda hyfer, som utgöra sidoaxlar på en gröfre vegetativ gren (fig.
7). Längden är mycket beroende af substratets beskaffenhet, på
plommongelatin t. ex. blifva de ända till 380 n och däröfver
långa, i vattenkullur däremot oftast mycket korta (lig. 6).
Vanligen äro de enkla, stundom gaffelgrenade. I ungt tillstånd äro
klamydosporerna päronformade, färglösa; fullt utbildade (fig. 11)
antaga de en mera rundad form och en ljusbrun färg samt nå en
längd af 5—12 /1 (vanl. 6—9 /u) och en bredd af 4—10 /1. Deras
starkt förtjockade vägg omsluter en plasma, rik på fet olja. Till
utseende och ställning erinra de i viss mån om
klamydosporerna hos Endomyces decipiens (Tulasne) Reess, sådana Brefeld
återgifvit dem. En jämförelse mellan denna hans afbildning, äfven
intagen i Die natürlichen Pflanzenfamilien, och fig. 4, tecknad från
en kultur af svampen i plommongelatin, torde tydligt ådagalägga
detta. Klamydosporerna äro, såsom redan antydts, de tidigast
anlagda propagationsorganen; de bildas också alltid och under alla
förhållanden likgiltigt å hvilket substrat svampen odlas. Detta kan
däremot ej i samma grad sägas om konidiesporerna.
1 kulturer på plommongelatin o. dyl. utvecklas denna sporform
i mycket underordnad mängd vid rumstemperatur; odlas däremot
svampen på makaroner, ris och andra mera torra substrat, där
således ett verkligt luftmycel äger tillfälle att utbilda sig, uppstå
konidier i ofantliga mängder såväl vid vanlig som än mera vid
högre temperatur ( + 30°—35° C). I sistnämnda fall förefinnas de
rikligt äfven å mera vattenhaltiga substrat, såsom plommongelatin,
närlösning etc. Konidiesporerna (fig. 8) äro äggformade, mindre
ofta ovala, släta på ytan, tunnväggiga, 2—5 breda och 3—6,5 //.
långa och afsnöras från korta, vanliga enkla konidiebärare i
mycket lätt sönderfallande kedjor (fig. 4, 5). På de unga, ej fullt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
