Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
satt undersökning af svampen kunna klargöra. Utom de redan
omtalade Ctenomijces, Eidamella och Gymnoascus äro dylika centrala
anteridier af Dangeard beskrifna hos Aphanoascus cinnabarinus
Zukal och Amauroascus verrucosus Eidam, om också med hans
från flertalet andra afvikande åsikt om sexualförhållandena hos
dessa svampar. Anteridiet är, efter hvad jag hittills kunnat finna,
encelligt. Hos Ctenomijces åter uppbygges det af en öfre
plasmarik cell och 1—2 undre. En dylik fotcell afbildar också miss F..
Dale hos Gijmnoascus Candidus Eidam.
Ganska tidigt uppdelar sig ascogonet i ett flertal korta,
kvadratiska, plasmafyllda, flerkärniga celler (fig. 16, 17, 18, 19). På
dessas sidoväggar uppstå utskott, som växa vidare ut, förgrena och
septera sig etc. Härigenom alstras täta nystan af ascogena hyfer
med hakformigt krökta spetsar. I det så bildade virrvarret af
trådar (flg. 20) är det snart sagdt omöjligt att vidare följa
utvecklingen. Från de sista förgreningarna utgå hopar af laterala, mycket
kortskaffade asci, hvilka genom hyfernas bortdöende tidigt blifva
liggande fria öfverallt, liksom inbäddade i mycelet. Något särskildt
utdifferentieradt peridium existerar nämligen ej, icke ens af så enkel
byggnad som hos Gymnoascus, en väsentlig skiljaktighet sålunda
mellan Byssochlamys och de här nämnda gymnoascaceérna.
Såsom fallet vanligen är hos dessa svampar, utbildas asci ingalunda
samtidigt, utan mycket oregelbundet. Följden häraf är, att man
sida vid sida påträffar dem i alla utvecklingsstadier, mogna såväl
som unga anlag. Genom den tunna ascusväggens upplösning blifva
sporerna fria; oftast sammanhållas de dock, alla 8 eller färre, af
epiplasman. Med ascosporernas bildning förändras utseendet å
kulturens yta. Förut jämn och slät blifver den nu i stället
finkornig.
Det återstår nu blott att med några ord vidröra anteridiets öde.
Beträffande Gymnoascus Candidus Eidam har miss E. Dale en
teckning, som visar det kvarliggande i midten, omgifvet af unga asci
och ascogena hyfer. I sin artikel öfver Ctenomyces serratus Eidam
säger Dangeard, att den centrala cellen börjar visa
degenerationssymp-tom vid samma tid som ascogonet begynner septera sig; den tillförene
homogena, täta cytoplasman blifver vakuolrik och granulerad. Något
liknande har jag observerat hos Byssochlamys. Plasman förlorar
sitt för sexualorganen karaktäristiska utseende, och i anteridiet
bildas stora vakuoler. En bild, erinrande om den hos miss E. Dale,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
