Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
från den centralt belägna ståndarsamlingen. Stundom är denna
utböjning så skarp, att märket berör något af de utspärrade
kronbladen. När blomman slår ihop, kominer stiftet att af hyllebladen
med våld föras tillbaka in mot centrum. Men liksom allt, hvad
stiftet företar sig i denna blomma, är obestämdt och föga utprägladt,
så också med den omtalade vinkelböjningen: än är den svag, än
stark, än ingen, än är stiftet, som nämndes, på annat sätt krökt.
Ståndarnes irritabilitet, stiftets längd och ställning i blomman
— allt tyder på allogami, och dock är allt detta så att säga endast
pro forma-anordningar, reminiscenser från en svunnen tid, ty
blomman blir i praktiken autogam. H. Fumana hör nämligen till den
typ af växter, där själfpollination anordnas med kronbladens
tillhjälp.
Redan under det blomman är utslagen finner man, att ett och
annat pollenkorn nedfallit på kronbladen. Utan att ståndarna
förlorat nämnvärdt med pollen, slår blomman ihop, hvarvid
kronbladen afkastas. Denna procedur är det intressantaste vid denna växts
blomning. Det är de 3 större foderbladen, som äro verksamma
härvidlag. Långsamt, men oemotståndligt böja dessa sig ihop,
hvarvid de fullkomligt friska och turgescenta kronbladen bändas
loss och skjutas af de hopgående foderbladen allt mer och mer
uppåt. Härunder komma de i beröring först med
ståndarknapparna, sedan med märket, som därvid nödvändigt
blir pollineradt just i blommans hopslagningsögonblick. När
foderbladen hunnit så långt, att de bräckt loss kronbladen, går
hopslåendet hastigt. Kronbladen glida allt mer mot spetsen af den
hopslående blomman, där de hållas kvar i »nypan» mellan
foderbladsspetsarna, för att slutligen ett och ett fällas till marken, där
de bli liggande helt nätt, 5 stycken under hvarje blomma (fig. 1 d).
Stundom kommer ett kronblad i kläm längre ned mellan två
foderblad och blir sittande där. Stundom ser man alla 5 kronbladen
fasthållna af foderbladsspetsarna uti yttersta spetsen af klon och
utbredda som en utslagen kortlek, hvarefter de sakta nedfällas ett
och ett på marken.
Den hopslagna blomman (fig. 1 e) liknar den outslagna knoppen,
blott med den skillnaden, att den afblommade ’ knoppen» på grund
af förlusten af kronbladen är något smalare än före blomningen,
hvarigenom man kan skilja dem åt, äfven om ej något kronblad
stannat kvar i kläm mellan foderbladen i den hopslagna
blomman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
