Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284-
Norrbotten: Grisberget vid Piteå (A. N. Lundström), Alsters
bruk (L. E. Eriksson). Pajala (H. Johansson).
I Danmark är den ej anträffad, men däremot i Norge:
Mysen i Smaalenene (A. Blytt), Kristiania-trakten flerestädes,
t. ex. Bvgdö och vägen till Frognersæteren (A. Blytt), Beslum
(Thekla Resvoll), nära Ullern kirke samt mellan Nordstrand och
Ljan (J. Egeland), Lillelvedal (A. Blytt och O. Johan-Olsen),
Foldalen (A. Blytt).
Från Finland äro följande lokaler mig bekanta:
I Nylands län: Fagervik (E. Hisinger), Tvärminne (H. Ranchen);
i Tavastehus län: Salakunda, Mustiala och Syrjöås, Tyrvis (P.
A. Karsten), Salvois (Aug. Karsten), Hykkilä i Tammela s:n (H.
A. Kullhem); i Vasa län: Jyveskylä (J. F. Canth); i Österbotten:
Kuntila (Ol. Rudbeck d. y.), Uleåborg (H. E. Ziedbeck).
Varieteten ß Vittadini är af mig tagen endast på sandåsen mellan
Upsala och Eklundshof, liggande nästan helt och hållet öfver
jordytan.
Fruktkropp mogen mjuk, oregelbundet klotformig eller mera
långsträckt, intill en valnöts storlek eller något större, vanligen
delvis uppskjutande. Peridiet yngre hvitaktigt, i luften och efter
beröring rodnande, äldre grågult—olivbrunt. Gieba med större,
oregelbundet buktiga, luftförande kamrar (äfven efter torkning),
äldre gulbrun—smutsigt olivgrön, slutligen sönderflytande.
Konidier aflånga eller elliptiskt-allånga, ofärgade, 7—10 fi långa och 3—
4 o. breda. — IIos yngre exemplar svag »vanlig svamplukt», dock
enligt någras uppfattning »mer aromatiskt framträdande»; äfven i
långt framskridet förruttningsstadium stadda exemplar sakna
vanligen anmärkningsvärd lukt, men kunna ock ega en svagare
obehaglig sådan. Undantagsvis sprida äldre exemplar (enligt H.
Juhlin-Dannfelt) vid börjande upplösning en stark doft af lökolja
(svaf-vel-allyl). — Smaken är högst ringa, hvarför denna svamp
visserligen utan ringaste fara kan förtäras, men alls icke kan
rekommenderas såsom en delikatess. Den synes ock försmås af större djur;
dock har från Östergötland uppgifvits, att öfverliggande mossa
befunnits upplockad, troligen af nötskrikor. Däremot angripes den
stundom af maskar, insektlarver o. d.
Obs. 1. Det af Corda gifna artnamnet, som eger obestridlig
prioritet och med all säkerhet är hithörande, hafva vi här ansett
böra återupptagas.
1 Tulasne själf, som dock förkastar detsamma, säger »verisimillime».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
