Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(31)
ställd begränsar den stammens tillväxt och i normala fall afdör individet
efter blomningen. Växten är utprägladt hapaxantisk.
Frän detta utvecklingsschema förekom under sommaren 1908 på ett i
Uppsala botaniska trädgård odladt exemplar af arten en anmärkningsvärd
afvikelse, bestående i en genomväxning af inflorescensen. Det
ifrågavarande individet hade en något mer än halfmeterhög och nedtill 2 cm.
tjock stam, som till halfva sin höjd var förvedad. Den toppställda
inflorescensen utgjordes af en terminal sammansatt umbella (bildad af 14
småflockar), hvarjämte en enkel flock utgick ur det öfversta bladets axill.
Vid en jämförelse med de vanliga förhållandena, sådana dessa t. ex. äro
utmärkt återgifna på afbildningen i Englek och Prantl, Nat. Pfl.-fam.
III: 8, p. 245, framgår häraf, att blomställningen i detta fall var
ovanligt svagt utbildad. Framemot slutet af sommaren ägde nu en
genomväxning rum på så sätt, att ifrån midten af hvarenda enkel flock utvecklades
ett bladigt skott, ständigt inriktadt i flockgrenens förlängning. Af denna
anledning blefvo dessa nybildade skott nedtill omgifna af en krans af
blommor och unga frukter, hvilket gaf individet ett mycket egendomligt
utseende. Frukterna nådde aldrig mognad, utan torkade bort och afföllo
under höstens lopp. Någon förökning genom frösådd, hvilket
föredraganden planerat i och för undersökning af bildningsafvikelsens eventuella
ärftlighet, kunde därför ej företagas. De n3rbildade skotten började med
lågblad, nämligen rent fjällika bildningar, hvilka snart öfvergingo till de
typiska, rikt flikade örtbladen.
Individets vidare utveckling var följande. På tvänne af de
genomvuxna skotten ägde refloration rum under hösten; de buro därvid
relativt små, terminala, i oktober blommande inflorescenser, hvilka i detta
fall verkligen begränsade skotten; nägon ant\Tdan till fortsatt
genomväxning förefanns ej. Vidare hade från själfva hufvudstammen tvänne
vegetativa skott utskjutit ur ett par af de redan affallna bladens axiller.
Genomväxning af inflorescenserna är ett ingalunda sällsynt förhållande
bland Umbellifererna. Härvid alstras antingen direkt nya llockar eller
ock, som det synes mera sällan, bladbärande och sedan blommande
grenar. Hos Carum Carvi, Angelica silvestris och Daucus Carota äro t. ex.
genomväxningar iakttagna, för att blott nämna ett par till den svenska
floran hörande former. Melanoselinum är emellertid en trädartad
Umbelli-fer, och hos sådana är ifrågavarande bildningsafvikelse ej iakttagen.
Såsom ock redan ofvan framhållits, är Melanoselinum en normalt hapaxantisk
växt. I sin Manual Hora of Madeira (p. 364) meddelar emellertid Löwe,
att arten undantagsvis efter toppinflorescensens afdöende förgrenar sig
genom skotts utväxande ur en eller annan bladaxill; härigenom kan
individet blomma åtminstone tvänne gånger. Ett sådant grenadt exemplar
blommar dock aldrig två på hvarandra följande år. Den af föredraganden
iakttagna bildningsafvikelsen ger nu en antydan om ännu en annan väg
för hapaxantismens öfvergående i pollakantism eller åtminstone i tvåfaldig
blomning; förhållandet med de tvänne redan blommande genomvuxna
skotten talar nämligen för att detta senare blir fallet. Här hafva vi
visserligen alt göra med ett rent monströst förhållande, men i hvilket
fall som helst synes äfven detta äga ett visst teoretiskt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
