Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(68)
der oeh i lefvande tillstånd vanligen lätta att igenkänna som sådana genom
sin förekomst i isolerade bestånd bland föräldrarna. I samlingar
igenkännas de äfven lätt, blott tillräckligt stort material samlats, särskildt
därpå, att så stor variation i karaktärer visar sig äfven hos exemplar
från samma bestånd (ss. hos »strigosa» från Are eller »Hartmaniana från
Vingåker). Men att afgöra, om ett enda, ofullständigt eller öfverblommadt
exemplar är hybrid eller lokal ytterlighetsform, det blir i många fall
endast gissning. Att skilja neglecta x purpurea från gracilescens eller
lan-ceolata x neglecta har jag dock aldrig funnit svårt: det bör kunna med
säkerhet afgöras redan genom undersökning om bladöfversidan är hårig
eller icke.
Det vore mycket att önska, att amanuensen Lindberg ville fullfölja
det vackra uppslag han gjort till att i förening med Finlands öfriga unga
botanister åstadkomma en tillfredsställande utredning af Finlands mycket
intressanta, men för närvarande delvis svårtydda Calamagrostis-tlora.
S. Almquist.
Mera om förekomsten af Betoniea olficinalis i Sollentuna.
En gång, för omkring 20 år sedan, råkade jag J. A. Braun och frågade
honom närmare om sådden af Betonica-frön, som han skulle gjort på
den uppgifna lokalen. Han och V. Pripp — hvilken säkerligen mången
i Uppsala på 60-talet studerande erinrar sig — hade som skolpojkar fått
det infallet att så ut rara» växter i Stockholmstrakten, och P., som hade
någon slags förbindelse med Tyskland, skaffade från apotek därstädes
frön påsvis», som här och där utströddes. Ingen anteckning om
lokalerna hade gjorts, och ej heller kunde Braun minnas något närmare
därom. Men att Betoniea var med bland de sådda, ville han bestämdt
erinra sig.
Som häraf synes, är ingen säkerhet alls för att växten i fråga
härstammar från den Braun-Prippska sådden, t. o. in. ytterst liten sannolikhet.
Innan järnväg kom till stånd från Stockholm norrut, var det en dryg
exkursion för ett par pojkar till Tureberg, och bra liten anledning hade
de att leta sig fram till en så afsides liggande lokal, som växtplatsen för
Betoniea. Mäkta stor tur skulle de också haft, om de så kommit att strö
ut fröna just på växtens naturliga lokal, som den i Skåne förekommer,
hvarom de omöjligen kunde ha någon kunskap. Då min broder, professor
E. Almquist, 1871 besökte lokalen, fann ban växten i hundratal
blommande exemplar på en icke alltför inskränkt lokal — således ungefär
som nu beskrifves — och att på de 11—12 åren sedan den förmenta
sådden en så stark spridning kunnat vinnas af en perenn växt med
djupgående rotsystem, insådd i hård mark med redan fullt slutet växtbestånd,
synes föga rimligt. På de 37 följande åren lyckas spridningsförhållandena
som sagdt föga ändrats, och det sannolikaste är väl, att växten i fång tid
förekommit på platsen, hur den nu från början kan ha kommit dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
