Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(74)
»klef» nära Lilleskog. Förestående form synes i det närmaste identisk
med f. Miilleri (N. Lund), som från Vg. förut är bekant från Trollhättan.
Lonicera Xylosteum L. En storbladig form med blad 8—10 cm. långa
och 4—5,5 cm. breda sågs mellan Rånnum och Lilleskog i flere ganska
höga buskar.
Galium Aparine L. Halleberg vid Lilleskog. Förekommer antagligen
på bela södra sidan.
Cynoglossum officinale L. Halleberg nära Munkesten.
Lycopus europæus L. En enkel form med ogrenad stam, 4—10 cm.
hög fanns i stor mängd i ett dike mellan Russhed och Hunneberg.
Ajuga pyramidalis L. f. flor. alb. — Halleberg nära kronojägarebostället.
Calystegia sepiam (L.) R. Br. f. silvatica W. K. Hunneberg nära Flo,
slingrande på Aegopodium, Urtica dioica, Filipendula Ulmaria.
Antagligen fullkomligt vild. Jfr Rüdbergs Förteckning etc. s. 23: »Troligen
blott förvildad».
Veronica Beecabunga L. Hunneberg, ej sällsynt på östra sidan;
Halleberg vid Munkesten.
Pyrola chlorantha Sw. Hatfeberg nära kronojägarebostället.
Caltha palustris L. f. parviflora mihi. Blommor hälften mindre än
den vanliga formen. I en bäck mellan Flo och Russhed. L. M. Neuman
bar i Bot. Not. 1885 p. 150 upptagit en f. pygmæa från VB., om hvilken
han anmärker: blad och blommor ej större än hos Ficaria vernai. Hos
f. parviflora äro bladen ungefär af flen vanliga storleken.
Cardamine pratensis L. f. submersa. Denna form fanns i ett torrt dike
melian Flo och Russhed. Under försommaren ända in i juni hade detta
varit helt och hållet vattenfylldt, tills det i medio af månaden
fullständigt uttorkade. Af de förändringar, hydromorfoser, som hos
ifrågavarande växt först iakttagits af H. Schenck och ytterligare studerats af
lektor J. Erikson (Sv. Bot. Tidskr. 1908, h. 2, p. 184 och 186), iakttogos
äfven några hos denna form, som förekom i ett 20-tal individer.
Storleken var den vanliga. Växten erbjöd ett ganska egendomligt yttre genom
sina i blomställningen från skid- eller blomskaftens bas utgående enkla
eller tretaliga (på skaften ofta småhåriga) blad eller i spetsen
utvecklade, ej rotslående bladrosetter med enstaka blommor eller nästan
felslagna skidor. Stjälk stundom grenig. Rosettblad vid basen synnerligen
rikliga, ända till 18—22 cm. långa med sträckta (3—4 cm. långa)
internodier; 2—3 bladpar med uddblad, som voro stora, bredt äggrunda samt
groft tandade liksom småbladen, hvilka vanligen voro tydligt skaftade.
Dessa (särskildt de nedersta) sitta ofta ej på samma höjd, stundom äro
de 5—6 mm. atlägsnade från hvarandra. Ibland sammanväxer det ena
bladet i det öfversta bladparet med uddbladet, stundom utvecklas endast
ett blad i det nedersta bladparet. Stjälkblad på somliga individ vissnade,
hos andra nyss utbildade. Blommor enstaka i de öfversta bladrosetterna
i blomställningen. Frukter oftast outvecklade, på somliga ex. nästan
normala med 3—5 cm. långa skaft; i de öfversta rosetterna sitta de ofta
på långa, bladiga skaft. Förestående form är exempel på en
fuktighets-älskande ängsväxt, som genomgått ett submerst stadium och söker
återtaga sitt normala utseende. Därpå tyda blomningen och utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
