Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(82)
funnen ända upp till Gäfle, således ungefär upp till ekens nuvarande
nordgräns.
På liknande platser återfann jag förliden sommar såväl där som på
bergets nordligaste del, nära Bergbamn, den redan af Theorin för
Omberg uppgifna Gyalectci Flotoivii Körb. Dessa gamla, ofta fallfärdiga
eknr, hvilka stå kvar djupt inne i granskogen som minnen från den
tid, då eken på berget ännu icke undanträngts af granen, hysa en
visserligen artfattig, men växtgeografiskt intressant lafflora, hvars mest
iögonenfallande element äro Gyalecla almi (S\v.), Thelotrema lepadinum
Ach. och Lecanactis abielina (Ach.) Körb. Den sistnämnda, som
egendomligt nog ej omnämnes af Theorin, uppträder dessutom på gamla
granar, t. ex. nära Elvarums udde.
Vid Alvastra fann jag förliden sommar bland andra Lecania
Körbe-riana Lahm, Bilimbia effusa Auersw., Caloplaca cerinella (Nyl.) och
Rino-dina alrocinerea (Dicks.) var. fatiscens (Th. Fr.) Malme. Den förstnämnda
är i Th. M. Fries’ Lichenographia scandinaviea angifven för endast en
enda lokal i Sverige, nämligen Råbäck på Kinnekulle. P. J. Hellbom
tror sig hafva funnit den på Tjörn [Lafvegetationen på öarne vid
Sveriges vestkust (1887), p. 39], men anför den med tvekan. År 1889
anträffade jag den vid Gimmersta, Julita socken i Södermanland (Botaniska
Notiser, 1895, p. 140). Vid Alvastra förekom den ganska ymnigt på en
gammal alm i alléen. Likaledes på gammal alm har jag funnit den
vid Kummelnäs på Värmdön. Den synes således hafva en ganska
vidsträckt utbredning inom vårt land. — Bilimbia e/Jiisa insamlades ganska
sparsamt på en gammal alm i sluttningen af berget, helt nära dess fot.
Äfven för denna art anför Th. M. Fries år 1874 endast en fyndort,
nämligen Hallstorp på Öland. Jag har sedan anträffat den vid Kivik i
Skåne och vid Lummelunda på Gottland (Botaniska Notiser 1895, p.
140); på sistnämnda ställe återfanns den sistliden sommar. Öfverallt,
där jag observerat den, har den slagit sig ned på starkt beskuggade
lokaliteter. I systematiskt hänseende är den af intresse, enär den bildar
en öfvergång mellan Bilimbia och Bacidia. Den synes mig stå mycket
närmare de Bacidia-arler, som gruppera sig kring B. atrosanguinea
(Schær.) Stizenb, än till de mig bekanta Bilimbia-artema. A.
Zahlbrückner sammanför också i Engler & Prantl, Die natürl. Pflanzenfamilien
dessa båda släkten och använder för komplexen det äldsta namnet,
Bacidia De Not. — Namnet Caloplaca perfida n. sp. gaf jag i Botaniska
Notiser, 1895, p. 207, en laf, som anträffades vid Kivik i Skåne; jag
påpekade dock, alt den möjligen kunde vara identisk med Lecanora
cerinella Nyl. (non Floerke). Det exemplar, som legat till grund för
Ny*lAnders beskrifning, har jag visserligen ej heller nu sett, men sedan
jag haft tillfälle att taga del af utförligare beskrifningar öfver denna
art, drager jag nu, om ock icke utan tvekan, in den af mig beskrifna.
För släktet, hvars begränsning är mycket olika hos olika författare och
hvars Synonymik är i hög grad invecklad, begagnar jag tillsvidare det
af Th, M. Fries gifna namnet, hvarvid jag dock vill hafva anmärkt, att
Callopisma Martius svårligen någonsin åter kan komma att användas för
gentianacé-släktet Deianira Chamisso & Schlechtendal. Caloplaca ceri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
