Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(87)
dande mot skadedjuren. Försöken att döda larverna med kloroform
eller kolsvafla i täta lådor äro nog så till vida ändamålsenliga, att de
döda de larver, som fmnas i herbariet för tillfället, men de okläckta
äggen påverkas icke däraf. Snart nog kläckas dessa och gifva upphof
åt nya larver. Ej heller kan man med sistnämnda åtgärd hindra, att
invandring af ny generation af skadedjuren äger rum.
Ett fullkomligt effektivt skj’ddsmedel mot insektlarver i herbarier
är thymol. Sedan jag användt densamma i mitt ganska stora herbarium
(omfattande mer än 30,000 exempl.) några få veckor, har jag icke under
loppet af mer än två år påträffat en enda insektlarv i mitt herbarium.
— Jag kan därför med fullt skäl rekommendera thymol som ett fullt
effektivt medel mot insektlarver i växtsamlingar.
En entomolog, ägare af en betydlig insektsamling, har användt thymol
med öfverraskande godt resultat som skyddsmedel mot de arter af
skadedjur, som förut vållat honom beklagliga förluster i hans samling.
Thymol bör alltså äfven blifva till nytta för entomologer.
I herbarier fördelas thymolen där och hvar mellan papperen, då snart
nog hela växtpacken impregneras af den småningom förilj’ktigande
thymolen. Växter och papper få därigenom stark lukt af thymol, som
håller de äggläggande insekterna borta och vållar att de larver, som
redan finnas i herbariet, hämmas i sin utveckling. Thymolens lukt är
ingalunda obehaglig, erinrande om timjan. Den håller sig kraftigt
kvar lång tid, hvadan ny thymol ej behöfver tillföras herbariet mer än
hvartannat år.
Lukten af thymolen gör sig icke besvärligt märkbar i herbariet, tv
thymolen är icke så särdeles flyktig vid vanlig temperatur. Kokpunkten
ligger öfver + 200° C. Papperet tyckes binda thymolen i
anmärkningsvärd grad. Jag har mina skåp fyllda med thymolbehandlade växter
stående i eldade boningsrum. Vanligen märker man alls icke någon
thy-mollukt i rummet. Då man går förbi skåpen kan man stundom märka
en svag timjanslukt. Då växtbuntarna tagas fram kan den, som tillfälligt
kommer in i rummet där man har dem under behandling, nog känna
tydlig, men ej besvärlig lukt af timjan. Den som arbetar med
växt-knippena märker knappt nog thymollukten, om han ej böjer sig ned
öfver papperet.
Man kan inlägga thj’molen i herbariet i form af groft pulver, som
erhålles genom att krossa de stora thymolkristallerna. Använder man
sig af sådan pulverformig thymol, så går dock en del däraf förlorad,
därigenom att ett och annat korn lätt faller ur papperen då herbariet
användes. Bättre är, att genom upphettning i en porslinsskål eller
tallrik, ställd på ett sandbad (ett sandlager utbredt på en metallplåt),
smälta thymolen och i densamma doppa blad af läskpapper, som
kvarhåller och binder thymolen, då det impregnerade pappersbladet upptages
ur smältan och får kallna i luften, hvarvid thymolen genast öfvergår i
fast form. Bitar af sådant thymolpapper kunna sedan läggas i
herbariet i större eller mindre antal — mer i sådana växtgrupper, som äro
mycket utsatta för angrepp af insektlarver, mindre i andra grupper.
Anbringas thymolen på detta sätt i herbariet, så spilles intet däraf bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
