Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(106)
omhuldades på bästa sätt. Toppen med dess blomställning, som var i
full växt, möglade dock bort, så att den återstående stammens höjd var
något öfver 1 m. Framemot våren började den dock skjuta skott både
i öfversta och en del af de nedre bladvecken. Toppskottet var
fortfarande kraftigast. Så snart man utan fara för frost kunde på våren
utplantera exemplaret, skedde detta. På en gräsplan framför botaniska
museet har den nu, den 28 augusti, uppnått en höjd af 3,2 5 meter, och
besökande vilja knappast tro, att det är en form af det vanliga,
allbekanta lejongapet, något som man verkligen får förlåta dem.
Blommorna äro af något mer än normal storlek, och alla sidogrenar
bära blommor eller knoppar. För närvarande finnas, utom
toppblomställningen, 17 sidoblomställningar med utslagna blommor och ett 20-tal
med knoppar i olika stadier. Om ej en förtidig frost afbryter
utvecklingen, synes plantan komma alt gifva rikligt frö, hvilket i så fall
kommer att profodlas.
Tvenne sticklingar, som togos på våren, äro nu öfver 1 m. höga.
Då denna högst frappanta bildningsafvikelse säkerligen förtjänar ett
namn, föreslår jag att kalla den Antirrhinum majas giganteum.
Huruvida den bör rubriceras som form eller elementarart kan först afgöras
genom frösådd. Troligt är att den uppstått genom s. k. mutation. Den skulle
således ha uppkommit med ens ur ett frö från vanlig Antirrhinum
ma-jus och därtill vara fröbeständig. Anmärkas må att H. de Vries ur
sin beryktade Oenothera Lamarckiana erhöll som mutationer en storväxt
form, Oenothera gigas och en dvärgform, Oenothera nanelta.
Ivan Örtendahl.
Draba nemorosa L. i Uppsalatrakten.
I denna tidskr. (Bd 2, 1908, sid. 223) nämner Sernander som det enda
ställe i Uppsalatrakten, hvarest ban iakttagit Draba nemorosa: »låga
kullar af Uppsalaåsens ostsluttning strax norr om Ultuna mellan
skogen och ån.» Under exkursion 31/6 innevarande år fann jag denna växt
(vid tillfället som bäst stadd i blomning) i synnerligen riklig mängd å
en visserligen topografiskt analog, men nära 2 km. nordligare belägen
lokal i grannskapet af Sandviksstugan (norr om Fyrisåns utflöde i Öfre
Föret). Den långsluttande, gräsbevuxna backe, å hvilken växten1
förekommer— merendels samlad i stråk eller i stora, rundade »plättar» —
begränsas i N. af Hospitalets stängsel, i S. af Sandviksstugans inhägnad,
i W. af Åsens barrskogsrand och i Ö. af tufvig ängsmark, sträckande
sig ned till ån. Här angifna lokal har dock, enligt hvad jag senare
funnit vid mönstring af i Uppsala Botaniska Institutions samlingar före-
1 Endast imivudformen (med småhåriga skidor) anträffad. Uppgiften i Thedenii
flora: »skidorna — — oftast glatta» = ß biocarpa Lindbl. torde knappast vara
riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
