Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(181)
åhörarna, ehuru föreläsningskatalogerna enligt Weibull visa så lockande
titlar som undersökning af lefvande växter», »växtphvsiologi», växternas
geografiska utbredning», »vegetationens historia». Därjämte föreläste han
ock åtskilliga terminer så abstrakta ämnen som »philosophia botanicis»
och tolkade »litteratura scientiæ botanicæ», hvilket låter förmoda något
berättigande i en åhörares stränga omdöme, att »han bara pratade en
massa osammanhängande smörja». Den egentliga botanisten på denna
tid i Lund var den fine och begåfvade, men tystlåtne och otillgänglige
Jacob Agardh, hvilken utnämndes till e. o. professor, samma år som
Areschoug blef student. Areschoug yttrade sig alltid med mycken reverens
om honom, men något egentligen personligt förhållande, som kunde
antagas i högre grad ha påverkat A:s utveckling såsom forskare och
karaktär, synes ej ha existerat dem emellan.
De yttre hjälpmedlen för en botanices studerande voro ej häller då
synnerligen stora. Det bästa och värdefullaste var utan jämförelse den
botaniska trädgården. Denna hade planlagts 1745 af Hårleman, hvilken
äfven uppgjort planen filt Linnés berömda trädgård i Uppsala, och var
belägen norr 0111 Lundagård, där ännu några äldre träd utanför
universitetet kvarstå från densamma. Arbetet tog sin början 1748, ocli
några år senare uppfördes äTven växthus. Weibulls ord: > det hela var
en anläggning i små proportioner, men ej utan smak i tidens franska
stil» torde äga sin fulla tillämpning om trädgården äfven under
Are-schougs studietid. Den innehöll emellertid ett ingalunda oansenligt
antal träd, buskar och örter, hvilkas kännedom bilda grundlaget för den
tidens botaniska utbiidning. I öfrigt var det däremot helt säkert rätt
klent bestäldt med studiematerialet. Den botaniska institutionen, belägen
i trädgårdens norra del och där föreläsningarna höllos, inrymde dels ett
herbarium, dels några andra samlingar. Däremot saknades alldeles
mikroskop och andra hjälpmedel för en mera ingående undersökning.
För sin vetenskapliga uppfostran torde sålunda Areschoug i äfven för
denna tid ovanligt hög grad varit hänvisad till sig själf och den
jämnåriga kamratkretsen, som räknade ej få med framstående vetenskaplig
läggning. Bland de mera kända naturforskare, med hvilka Areschoug
under detta och följande skede i sitt lif närmare umgicks, må nämnas
C. W. Blomstrand, X. P. Angefin och A. Möller.
Areschougs ungdomsskrifter visa, att han under studieåren inhämtade
en för sin tid mycket god biologisk och gifvetvis framför allt botanisk
allmänbildning. Däremot var den kemiskt-fysikaliska säkert ganska svag,
en brist som han senare klart insåg. Särskildt kemiska kunskaper var
han därför mycket angelägen att hans unga elever skulle inhämta, men
enligt min uppfattning underskattade han vikten af matematiskt-fysisk
skolning för de blifvande biologerna, hvilket vid denna tid kanske ej
var så underligt.
Studentårens studier slötos med en systematisk afhandling: -Revisio
Cuscutarum Sueciæ», om !20 sidor, Areschougs första tryckta arbete och
doktorsafhandling.
Året därefter 1854 följde en lika stor systematisk afhandling »Botaniska
observationer», innehållande utredningar angående några ofullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
