Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(1
stort skäl gälla om alla andra växter, som förekomma endast i
granskogar (och kultursamhällen). I norra Dalarne förekomma
synnerligen talrika Archieracia i granlundarna. Af 130 hillills bestämda
arter från Öfre Dalarnes barrskogsregion har jag iakttagit 51 i
granlundar, af dessa ha de allra flesta dessutom påträffats i fäbodars
och byars björkängar. Att så många arter (79) af inig påträffats
uteslutande i de kulturpåverkade björkängarna, beror därpå, att jag
förnämligast undersökt dessa, och att individantalet här är mycket
större än i granskogarna. Jag har visserligen ej själf sett
vegetationen inom Hamra kronopark, men väl studerat densamma inom
norra delen af Orsa socken, således ett område af alldeles samma
karaktär som Hamra och äfven närbeläget. Här liar jag
beträffande Archieracium-arlema funnit alldeles samma förhållande som
i Öfre Dalarne för öfrigt, hvarför jag anser mig kunna påstå, att
den af Andersson och Hesselman [1907, s. 82 (88)] dragna
slutsatsen, att största delen af Hieracium-arterna i Hamra kronopark
»under de senaste 300 åren spridts från andra trakter hit in i
skogarna genom människan», är mindre sannolik. Men ej heller
kan Öfre Dalarnes Hiera ciiun - fi o ra ha inkommit samtidigt med
granen (möjligen kan någon enda aii ha gjort det) Detta strider mot
all erfarenhet om Hieracium-arlemas utbredning. Sernander (1893,
s. 32) åter anser granlundarnas undervegetation vara en rest af en
förutvarande lundartad löfskogsvegetation. Till denna åsikt måste
jag ansluta mig. Hieracium-artema liksom största delen af
granlundarnas öfriga flora ha med all sannolikhet förekommit på
samma ståndorter, där de nu linnas, före granens inträngande i
vegetationen. Man kan nämligen knappast tänka sig, att dessa
friska moränsluttningar med delvis ganska hög fuktighet varit
bevuxna med magra tallhedar eller ljungrika tallskogar, som i Öfre
Dalarnes vegetation äro så godt som de enda nutida
skogssamhällena med undantag af granskogarna. Enligt min mening måste här
ha växt antingen en ört- och gräsrik tallskog eller något
löfskogs-samhälle af lundartad typ. Då man genom undersökningar af
Hedström (1893), Andersson (1902) och mig själf (Samuelsson
1906) känner, hvilken stor utbredning de ädla löfträden i forna
tider haft i Öfre Dalarne liksom i hela nedre delen af den
norrländska barrskogsregionen, inser man, att dessa bort förekomma
företrädesvis på ståndorter af den beskaffenhet, som utmärker
granlundarna (och äfven lunddälderna). Jag anser därför vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
