Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(1
tens. Möjligen skulle man kunna förklara ilessas förekomst på den
skandinaviska halfön som en kvarlefva från ett forntida mera
sammanhängande utbredningsområde. Om så vore fallet, borde de väl
finnas på några enstaka punkter i det mellanliggande
barrskogsområdet. Wille 11905, s. 336) har uttalat möjligheten, att Phaca
spridts till sitl nuvarande utbredningsområde i södra Norrland (och
Dalarne) genom fåglar. Att så skett ifråga om Lonicera. anser jag
sannolikt. Den kan omöjligt vara relikt från något varmare
klimatskede af den postglaciala tiden, då den som nämndt går ända
upp i björkregionen på Kolahalfön. Ej heller kan den gärna
tolkas som någon subglacial relikt; häremot talar ju bland annat dess
egenskap af karaktärsväxt på växlande ståndorter i
Onega-Kare-len. En tredje möjlighet vore, att den skulle kunna tolkas som
relikt från ett kontinentalt klimatskede. Men dess nästan
cirkum-polära utbredning inom barrskogsbältet talar ej härför. Som
bekant odlas Lonicera coeriilea ganska allmänt i trädgårdar i Sverige.
Möjligheten, att den skulle liksom t. ex. Berberis vulgaris och
Sam-buctis racemosa spridt sig ur trädgårdarna genom bärätande fåglar,
vore ju ej alldeles utesluten. Men hvarför skulle den i så fall vara
i Sverige inskränkt till ett begränsadt område i den centrala delen
af Svealand? Allt synes mig därför tala för, att Lonicera coerulea
genom bärätande fåglar förts till någon af fyndorterna i Dalarne
eller Västmanland. En gång inkommen har den lätt kunnat
spridas vidare genom fåglar. Att den förekommer inom ett så
obetydligt område synes då också tala för en tämligen ringa ålder i
Sveriges kvartära vegetation. Anderssons (1906, s. 73) åsikt, att
Lonicera coerulea invandrat under Ancylustidens mest kontinentala skede,
anser jag därför mindre sannolik.
Ii KOLONISTSAMHÄLLEN.
SYDLUTOR.
I alla delar af Sverige anses bergsrötter vara rika fyndorter för
s. k. sällsynta växter. Särskildt hvad Norrland beträffar, ha sedan
lang tid tillbaka liera s. k. sydlutor varit uppmärksammade såsom
växtplatser för sydliga växter, som här förekomma långt norr om
sitt egentliga utbredningsområde. Vegetationen är här endast på
mindre fläckar sluten. Växterna förekomma till största delen som
kolonister i sprickor och afsatser på bergen och nedanför de ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
