Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(1
ståndorter på grund af klimatförsämringen. Bägge omständigheterna
samverka. Som exempel på en art, som fått sitt område i hög
grad inskränkt vill jag nämna Alnus glutinosa. Jag har som ofvan
nämndt iakttagit den på liera ställen i lunddälder, men inom
Vänjans högt belägna socken har jag dessutom sett den i kanten af
myrar, således en ståndort, som ej i allmänhet plägar hysa s. k.
ekväxter. Ortenblad (1894, s. 55) har förut omtalat förekomsten
af reliktkolonier af Alnus glutinosa å kärr och kärraktig mark, där
för stark fuktighet hindrat granen att invandra. Säkrare
vittnesbörd om ett varmare klimat lämna sydlutorna. Att
sammanträffandet af ett större antal för traktens öfriga vegetation främmande
arter af sydlig natur ej kan bero på någon tillfällighet, är med
styrka framhållet af bl. a. Grevillius (1895), Sernander (1908) och
Holmgren (1909). I björkängarna ingå som ofvan nämndt en
mängd sydliga arter. Dessa äro likväl ej relikter i den mening, att
de tillhöra ett växtsamhälle, som konstituerats under ett
gynnsammare klimat. Men alt de i nutiden ha så stor spridning i
björkängarna, ofta som karaktärsväxter, talar ej heller emot deras
egenskap af relikter i trakten. Att relikter kunna genom människan
erhålla förbättrade existensmöjligheter känner man förut (jfr
Andersson 1902, s. 136; Sernander 1908, s. 409).
•lag har nu omnämnt några egendomligheter i växternas nutida
utbredning inom Dalarne, som lättast förklaras genom att antaga
tillvaron af ett visst skede af den postglaciala tiden, karaktäriseradt
af ett varmare klimat än nutidens. De viktigaste bevisen för detta
skedes tillvaro ha dock lämnats af torfmossarnas fossil. Andersson
(1909) har nyligen lämnat en sammanfattning af dessa bevis, till
hvilken jag för närvarande ej har något att tillägga utöfver det
föregående. Fyra fyndorter för fossil ek äro kända inom Dalarne,
nämligen två i trakten af Säter, en nära Hedemora och en vid
Ludvika (Andersson 1902). Tillsammans med ek äro här åtskilliga
andra sydliga växter funna. Dessa fynd utvisa, alt ekregionen, som
nu nätt och jämnt sträcker sig in i Dalarne, förr omfattat större
delen af södra Dalarne. Sydlutorna vid Nyberget och björkängarna
i Ljusteråns dalsystem ligga således inom Litorinatidens ekregion.
Många af de nordliga arterna i de skildrade växtsamhällena ha
säkerligen under den subatlantiska tiden spridt sig från fjälltrakterna,
dit de under den subboreala perioden torde till största delen ha
varit inskränkta. Att de ännu kunna spridas nedåt låglandet, visar bl.
a. förekomsten af liera arter på Dalälfvens deltaland vid Mora. Ser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
