Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Öster-Dalälfven. Dock måste man- bortse från Gypsophila, som jag i
naturliga formationer sett blott på de nu beskrifna punkterna.
Sammanlagda antalet exemplar, jag sett, är omkring 20. Man lägge
för öfrigt märke till den i jämförelse med tallhedarna i Hamra
(Andersson och Hesselman 1907, s. 54) mera sydliga prägel,
vegetationen erhåller genom närvaron af utom Gypsophila äfven Carex
ericetorum och Lotus corniculatus.
Så snart markens laftäcke blir upprifvet, så att den fina sanden
blir barlagd, blir genast Gypsophila rikligare. Därför träffar man
ofta enstaka exemplar efter gångstigar i tallheden. Men äfven fordras
det, att ljustillgången skall ökas. Därför finner man den utefter
landsvägar, t. ex. mellan Kråkberg och Säs fäbodar tillsammans
med, utom flera af de redan förut nämnda arterna, Achillea
mille-folium, Agrostis vulgaris, Antennaria clioica, Campanula rotundifolia,
Deschampsia flexuosa, Erigeron acer, Hieracium auricula och
vulga-tum, som kanske alla ha människan att tacka för sin närvaro. Som
en annan ståndort af liknande natur vill jag nämna en 2—5 m.
djup skärning utefter byvägen mellan Östnors by och den
nyssnämnda landsvägen. I denna skärning växte på den fina sanden
en kolonistvegetation med enstaka fanerogamer, nämligen Agrostis
vulgaris, Arctostaphylos liva ursi, Calluna vulgaris, Carex ericetorum,
Deschampsia flexuosa, Festuca ovina, Gypsophila fastigiata, Pinus
silvestris och Rumex acetosella, af hvilka flertalet tillhör tallhedarnas
vegetation.
De bägge fyndorter, där Gypsophila uppträder i någon större
mängd, äro af en annan natur. Större delen af området mellan
Orsasjön och Dalälfven utgöres af en nästan jämn sandslätt, som
begränsas af en vanligen väl markerad c:a 30 m. hög brant (fig. 3)
mot den bebyggda strandterrassen, som kontinuerligt höjer sig endast
några få meter öfver Siljans och Orsasjöns yta. På östra kanten
af platån finnas i stor utsträckning ganska stora, nu skogbevuxna
flygsandsdyner. Ett par hundra meter väster om södra ändan af
byn Bonäs finnes ännu ett synnerligen vackert flygsandsfält, som
sannolikt ej på lång tid varit bundet (fig. 2). På senare år har man
genom att utlägga ris etc. sökt binda flygsanden, hvarför området
nu är inskränkt till ungefär hälften. På själfva flygsandsfället, som
har sin största utsträckning i riktningen sydost—nordväst, växte blott
Arctostaphylos uvci ursi, Betuta verrucosa, Calluna vulgaris, Carex
ericetorum, Festuca rubra, Hieracium irrugans och umbellatum, Lotus
corniculatus, Pinus silvestris samt Polylrichum juniperinum. Rundt
Svensk Botanisk Tidskrift 1910. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
