Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Närkesslättens torfmossar »en bestämd olikhet förefunnes mellan
igenväxningsförloppet i de profiler, hvilkas öfvergång från sjö- till
kärrstadium infallit under tiden mellan 25 och c:a 85 % af
I.iio-rina-höjningen, samt dem, där igenväxningen ägt rum före och
efter denna tid. I förra fallet följde en redan vid basen stubbförande
kärrtorfserie omedelbart på sjöatlagringarna, hvilkas öfversta led
aldrig utgjordes af ett sammanhängande Phragmites- eller annat
sjö-torflager. I stället beslode delta af »strand-kärrtorf», d. v. s. ett
oredigt komplex af smärre linser af Phragmites-, Carex cfr.
stricta-och Sphagnum cuspidatum-torf i en mellanmassa af mer eller mindre
gvttjeblandad svämtorf. Den motsatta igenväxningstypen
karakteriserades genom förekomsten af en mäktig sjötorfbädd mellan
gyttjan och en likaledes vanligen rätt mäktig, nedtill stubbfri
kärrtorfs-serie. Föredraganden påpekade, alt den förra igenväxningstypen
tycktes karakterisera torfinarker, hvilka under stubblagertiden
öfvergått från sjö- lill kärrstadium, och ville äfven häri se ett bevis för
denna tids torra klimat. Del vore nämligen nödvändigt att till
förklaring pä den hastiga igenväxningen, om hvilken profilerna i dessa
fall vittnade, antaga långa och intensiva lågvattensperioder, under
hvilka kärrväxter kunnat spridas långt nedom högvattenslinjen
hastigare och i större mängder, än då sjöarnas vattenstånd endast
kortare tider legat under inedelvattensnivån». Detta von Posts
åskådningssätt är synnerligen tilltalande, och då jag genomser mina
profiler, finner jag dessa i stort sedt stämma med detsamma. Men
alla mossar, som visa denna reduktion i lagerföljden mellan
gyttjan och skogsbottnen, behöfva ej under subboreal tid ha isolerats
från Litorinahafvet. I ell bäcken af elt visst djup åtgår alltid en
viss minimitid för att gyttjeafsätlningen skall nå den kritiska nivå,
vid hvilken den subboreala tidens xeroterma klimat skall kunna
införa ett skogssamhälle. Därför kan mycket väl en mosse, som
utvisar denna tvära eller suhhoreala igenväxningstyp, om jag så för
korthetens skull får kalla den, vara underbäddad af atlantiska
gyttjor. Men om del visar sig, alt den subboreala igenväxningstypen i
elt något större antal mossar, än hvad härvidlag stall till von Posts
förfogande, återfinnes redan från 25 % af Litorinahöjningen, lyder
(leila på, all den atlantiska perioden ej kan ha upptagit så stor del
af denna höjning, som l. ex. jag antager. Och redan nu kan man
genom von Posts undersökningar öfver relationen mellan de
subboreala stubblagren och »gran-nivån» ■—jag skulle hellre vilja kalla
den (nedre) gran-gränsen — som han i Närke visat vara ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
