Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Lagerföljden i den första förekomsten, norra Mo-kärret, är c:a 50
m. från västra kanten:
a. 45 cm. väl förmultnad nu uppodlad Kärrmylla.
b. 35 cm. altorf med stubbar, alfall och kottar af A Inns
glutinosa, björkstammar, en ekstubbe samt ett frö af Iris Pseudacorus.
c. 50 cm. gul gyttja med bl. a. Eqaisetum limosum (slidor),
Nu-phar luteum (frön), Nymphæa alba (frön), Phragmites communis
(såväl ortotropa som plagiotropa skottdelar), Potamogeton spp.
(fruktstenar), Salix capræa och cinerea (massor af blad), Tilia parvifolia
(frukter), Trapa natans v. coronata (frukter). Med ett par cm.
öf-vergångszon kommer lager
il. Litorinalera med Mytilus edulis.
I den andra förekomsten, Ekebymossen strax S om Sundsbron, där
denna begränsar den gamla Lillsjöns strand, låg öfverst en starkt
multnad hvitmoss-torf, delvis kärrtorfs-artad och härunder ett
mäktigt stubblager af tall och al. Under alstubbarna kom en några
cm. mäktig sjötorf och så gyttja, något sand- och grusblandad
genom utsvämningar från den närbelägna rullstensåsen. I gyttjan
anträffades bl. a. raster af Equisetum limosum, Iris, Phragmites,
Nu-phar luteum, Nymphæa alba och Trapa natans v. coronata.
Af de sydfinska Trapa-mossarne kunna vi fästa oss vid Anta
mosse och Stormossen, där Gunnar Andersson först funnit Trapa.
I Anta mosse ligger efter min undersökning (aug. 1899) den 0,6 1
m. mäktiga subboreala skogsbottnen, som hufvudsakligen är bildad
af al, antingen direkt på gyttja, hvars öfversta 10 cm. vanligen
äro genomdragna af Phragmites och Equisetum, eller skild från
densamma genom 10 cm. Careæ-torf med Rhamnus Frangula. — Till
min skildring af Stormossen, 1899 p. 589, kan läggas, att jag jämte
profilerna, där Phragmites- och Equisetum-lorf mellanbäddade
skogsbottnen och 7>a/>a-gyttjan, äfven upptog tvenne, där alstubbarna
stodo direkt på den här föga mäktiga af Equisetum och Phragmites
mer eller mindre genomdragna gyttjan.
Stubbängen i samma landsdel visar ej (Sernander 1899, p.
589—590) den subboreala igenväxningstyp, som man skulle väntat
på grund af dess ringa höjd öfver hafvet (c:a 20 m. enligt Gunnar
Andersson 1898) och af att granen är vanlig i dess 7>o/)«-gyttja.
Men efter analogien med den på samma höjd öfver hafvet belägna
Stormossen kunna vi tryggt sätta öfre delen af TVajoa-gyttjan till
subboreal.
Jag häller äfven på växtgeografiska grunder för troligt att alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
