Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(20)
Märkligast bland de nu utdelade arterna äro:
Cetraria odontella, från Värmdön (nära Stockholm), där den är ganska
allmän på bergplatåerna.
Den nyligen som art urskilda Parmelia tubulosa (jfr Svensk botanisk
tidskrift. I. p. 336), från Brännkärr i St. Malms socken (Södermanland), på
gärdsgårdar och på äldre, mer eller mindre fritt stående björkar. Arten
synes hafva en rätt vidsträckt utbredning inom vårt land; den är mig
numera bekant från Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Södermanland
och Uppland. Sannolikt finns den ännu nordligare; enligt exemplar i Botan.
museum i Uppsala är den i Norge insamlad så långt norr ut som vid
Trondhjem. I likhet med sina närmaste släktingar, P. physodes och P. farinacea,
kan den slå sig ned äfven på sten.
P. prolixa var. isidiotyla, från Hessleholm (Skåne), på solöppet liggande
smärre stenblock. Är en synnerligen distinkt var. eller, kanske riktigare,
elementarart. lätt igenkänd på sina i grupper ordnade isidier. Den
förekommer i Sverige från Skåne åtminstone ända upp till Uppland; då den
ofta är steril, har den dock föga uppmärksammats af samlare.
P. siibauri/era. från Värmdön (nära Stockholm), på löfträd,
hufvudsakligen på asp och sälg. Denna art är synnerligen lätt igenkänd på sin tunna,
glanslösa bål med små, ljusgula soral redan pä de yngre flikarna;
märglagret färgas rödt af klorkalk. Ar i Sverige utbredd från Skåne åtminstone
upp till Ångermanland; i Stockholmstrakten och i sydvästra Södermanland
är det den vanligaste bruna Parmelia-arten på bark och på naken ved.
Apothecier äro dock ytterst sällsynta och af mig insamlade endast en gång
på Värmdön.
Lecania Koerberiana, från Alvastra vid Omberg (Östergötland), på
gammal alm [jfr Svensk botanisk tidskrift. III, p. (82)].
L. Nylanderiana, från Dunker (Södermanland), på gammalt murbruk på
kyrkväggen.
Bacidia inundata, från Kvarsebo (Östergötland), på tidtals
öfversvämmade rötter af klibbal.
Lecidea ocelli/ormift f. subglobulosa, från Järnbol, Björkviks socken
(Södermanland), på hassel.
Rhizocarpon polycarpum, från Värmdön (nära Stockholm).
Rh. Massalongii [ Rh. applanatum (Fr.) Th. Fr.], från Värmdön (nära
Stockholm), där den är karaktärslaf på af nedsilande vatten tidtals fuktade
klippor.
Caloplaca luleoalba, från Alvastra vid Omberg (Östergötland), på gammal
alm [jfr Svensk bolanisk tidskrift. III, p. (81)].
Micarea lilhinella, från Lassbv backar vid Uppsala, på beskuggad
bergvägg; förut känd endast från två lokaler i Sverige, nämligen Norrtälje i
Uppland och Västermo i Södermanland.
Pachyphiate corticolu (— Secoliga /agicota Hepp), från Nimtorp i St. Malms
socken (Södermanland), pä sälg.
Bialorinopsis diluta [= Bialorina dilida (Pers.) Th. Fr.], från Värmdön
(nära Stockholm), på gamla, starkt beskuggade alstammar.
Gusl. O. Malme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
